Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
mitt påstående vill jag dock icke neka den
möjligheten, att själarne omsider, då planeter och
verldssystemer tilläfventyrs en gång skola förvandlas och
omdanas till andra ändamål, kunna blifva
öfverflyttade till nya planeter, i nya verldssystemer,
hvarest de uppdaga nya under i naturen, nya
oändlighetsdjup hos Skaparen, finna nya källor till
beundran och tillbedjan och således nya ämnen för
sin tillväxt i fullkomlighet och lycksalighet. O!
min vän! Ar det en sanning, att vi äre skapade
for evigheter, så är det lika sannt, att det åt oss
är beredt förråd nog för alla evigheter. Man skulle
nästan tro, att skapelsen är så oändlig, på det de
förnuftiga varelserne aldrig skulle sakna näring för
sina oändliga, evigt växande begär. Häraf ser du,
min vän, att jag icke inskränker det rum der de
förlösta själarna vistas till denna planeten allena;
mina utsigter sträcka sig ända igenom hela den
omätliga verldsrymden; jag inskränker det till denna
planeten endast så länge dess närvarande period
varar, emedan jag ej finner tillräcklig anledning att
tro, att de skulle försättas i nya verldssystemer, så
länge de här finna nog ämne för sin tillväxt i
fullkomlighet och lycksalighet, och om denna tanke
har någon sannolikhet, så måste du visserligen vara
ense med mig i den meningen, att själarne, efter
sin skilsmessa ifrån kroppen, kunna kanna igen sina
vänner och att de återförenas me i dessa vänner.
Denna tanke härflyter så naturligt ur den förra, att
det skulle förefalla mig obegripligt, om de ej kände
dem, ej återförenades med dem. Har jag nu varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
