Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
bättras i evigheten, som att ådraga sig en dödlig
sjukdom, i det ovissa hoppet att åter kunna blifva
botad, eller att uppsåtligen nedstörta sig uti ett
bråddjup, i det ovissa hoppet att åter blifva
uppdragen derutur.
I fall du således tror, min vän! att jag vid
dessa gissningar, som jag framställt, har den
afsigten att vilja gifva friare lopp åt laster och
utsväfningar, så misskänner du alldeles din m. m.
TJUGUFÖRSTA BREFVET.
Min högtärade, vän! I mitt senaste bref har jag
lofvat att hädanefter skona dig från min besvärande
brefvexling; detta löfte vill jag uppfylla. Jag kunde
väl i anledning af din sista skrifvelse framkasta
åtskilliga tvifvelsmål, framställa flera frågor; men jag
finner sjelf, att de äro af ringa vigt. Jag har icke,
så vida jag vet, i min lefnad begått sådana
förbrytelser, hvilkas hågkomst en gång skulle qvälja min
själ med ångest och oro, och ifrån de sinnliga
begär, som tilläfventyrs ännu fängsla min själ, skall
jag dagligen söka att mer och mer befria mig, på
det de icke måtte åtfölja själen in i evigheten och
der förstöra hennes lugn. De uppsåtligen
förhärdade, som gå oförbättrade in i det andra lifvet och
som sjelfve här i tiden genom sina laster bereda
sig en olycksalig evighet, de angå mig icke; jag
hoppas att icke blifva ibland deras antal, jag öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
