Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sitt ändamål, ensam behålla platsen och alltid
ha rätt. När den hunnit den höjd, att den
utesluter alla andra känslor, verka förnuftsskäl snarare
motsatsen af hvad man åsyftar, genom sjelfva
stridigheten af den känsla, som man söker framkalla.
Bed en sorgsen vara glad, eller en älskare att ej
vara kär! Den behaglystna qvinnan vet af instinkt,
att då hon söker visa en tillbedjare dårskapen af
hans lidelse, ökar hon den, i stället att göra slut
derpå.
Lidelsens straff är att man måste lefva med
dess följder och minnen, sedan dess förljufvande
känsla längesedan upphört. Det säges visserligen,
att man bör njuta af det närvarande, men man
bör ock se till, att ej taga så stor inteckning i
framtiden, att den går förlorad. Man har liknat
den sinliga kärleken vid en fjäril, men han är i
visst fall dess motsats. Fjäriln börjar som en
krypande mask och slutar sin flygt mot höjden, med
purprade vingar. Det sinliga begäret svingar sig
gladt i början, men slutar med en jordmasks
krypande lif.
Lidelserna äro blott stegrade känslor. I
civilisationens barndom hade de mera verkliga eller
materiella föremål, nu ofta immateriella, inbillade.
De hafva mångfaldigats genom nya
samhällsförhållanden och sällskapslifvets inflytelse. Begäret efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
