Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likasom i detta hänseende vårt själslif hänvisar
på den djuriska psyche, så häntyder å andra sidan det
psychiska lifvet inom de högre djurklasserna redan på
menniskans andliga själslif. Herdens hund känner sig
med sitt förstånd så öfverlägsen den dumma får- eller
nötboskapshunden, att han fullkomligt styrer och tuktar
denna. Föräldrarne ibland foglarne och däggdjuren
hålla deras ungar i tukt, straffa dem, då det behöfves,
samt gifva dem anledningar att flyga, jaga eller fiska.
Högst märkvärdigt är sättet, hvarpå den bruna
björnhonan uppfostrar sina ungar. Tvillingarne, som hon
föder, äro vanligtvis en hane och en hona. Den
sednare släpper hon ifrån sig redan på hösten; men hanen
måste qvarblifva hos henne ända till nästa högtid, då
de yngre syskonen ankomma, för hvilka han skall
uträtta åtskilliga göromål, nemligen hemta foder, och
hvilka han äfven skall leda genom skogens irrgångar,
då de något tillväxt. Denne björngosse kallas derföre
också af ryssarne pestun, d. v. s. barnvaktare. Man
säger, att unga björnar, äfven sedan de vunnit
betydliga krafter, likväl tåligt fördraga föräldrarnes tuktan.
I en björngrop satte sig en ung björn begärligt
brummande bredvid sin mamma, som gnagde på ett ben.
Denna hade likväl icke lust att gifva något ifrån sig,
gaf sonen ett hårdt slag, och han lunkade derifrån.
Under förflutna århundrade var en vacker
Chimpanze i Jardin des plantes uti Paris. En
naturforskare, som i Maj månad 1854 besökte denna
menniskolika apa, berättar att djuret fann mycket behag
i den varma årstiden och ordentligt gjorde sin
spatsergång på morgonen. Den stora apan hade tre
följeslagare, tre små Coti-Mundi’s, hvilka den icke ogerna
såg omkring sig. Men under det att han kastade de
mest inbjudande blickar på den unga damen, som
försåg »apbordet» med åtskilliga bakelser, sprang en
ibland Coti-Mundi’s bakifrån på honom och bet honom
lömskt i benet. Chim blef helt förvånad öfver denna
förbrytelse emot sin person, lade stolt sin hand på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
