Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så uppförde sig icke elefanten. Lik en väl instuderad
hofman eller diplomat, förstod han att beherrska sig
sjelf och icke visa sig otålig. Visserligen något
öfverraskadt, dock lugnt går djuret vidare till de öfriga
gästerna och slutar sin rond omkring bordet. Derefter
går han ut i trädgården, bryter af ett träd en qvist,
som vimlar af stora svarta myror, återvänder till salen
och afskakar grenen öfver gentlemannens hufvud. Inom
en liten stund var denne betäckt med bitande myror,
hvilka kröpo i håret, ned vid nacken och i ärmarne.
Han skakade och borstade sig, stampade, svor; — men
det var förgäfves, och under oändligt skratt af de
öfriga gästerna måste han skyndsamt fly derifrån samt
kunde endast genom ett bad befria sig ifrån de
besvärliga myrorna.
Men det finnes äfven ibland hundarne snillen, som
i sjelfbeherrskning nästan öfverträffa elefanterna. Till
dessa hörde D:r Reclams i Leipzig väl uppfödda
rapphönshund, hvilken hvarje morgon skickades med en
korg till bagaren, att hemta frukostbrödet. Han
förrättade på det punktligaste detta göromål; men erhöll
naturligtvis också ordentligt sin andel. En morgon
störtade han sig med ovanlig hastighet uppför trappan,
skällde, nedsatte korgen framför kammardörren och
skyndade åter ned på gatan, hvarest han anföll en
annan hund och rystade denna ganska starkt.
Derefter infann han sig till frukosten, visserligen ännu
flämtande, men stolt och triumferande. Enligt
grannarnes berättelse hade den straffade hunden, som hade
mycken begärelse till det nybakade brödet, besvärat
honom på hemvägen. Den trogna hunden hade likväl
ihågkommit sitt göromål och uppskjutit hämnden till
dess han förut satt korgen i säkerhet.
Den bekante orientalisten Hammer Purgstall hade
en hund, hvilken han gaf, d. v. s. på hvilken han
stoppade i munnen sin snusdosa, så snart denna var
tom; och det kloka djuret återförde alltid riktigt och
punktligen den fyllda dosan ifrån den väl kända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
