- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
26

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansigte. Den längesedan döde namnkunnige djurtämjaren
Charles ingick i lejonets och tigerns bur; men vågade
icke detta med den bruna björnen; ty mäster nalle
är en vresig, otålig och nyckfull sälle, hvilken vid
elakt lynne så våldsamt omfattar menniskan med sina
ramar, att hon för alltid förlorar både hörseln och
synen. I björngropen uti Bern hände, att en
björnhona dödade och sönderslet sin unge, som sjelfsvåldigt
sprang på henne, emedan fru mamma då var vid elakt
lynne. Mången vaktare har blifvit söndersliten af
björnar derföre, att han i förlitande på förut lyckade
försök umgåtts alltför djerft och vänskapligt med dem
eller något sednare gifvit dem deras måltid, så att de
uppretade af hungern afkylt sitt mod på honom. Tigrar
böra alltid fruktas; dock har man exempel då de på
ett öfverraskande sätt blifvit tamda. I fjerde bandet
af »Annalen der englischen Geschichte von J. W. v.
Archenholz
» berättas, att befälhafvaren på ett Ostindiskt
skepp, kapten Manning förde i Augusti månad 1790
till England en mycket vacker tigerhane. Denne var
då ett år gammal och hade blifvit på skeppet så tamd,
att han liksom en hund lekte med matroserna. De
hade lärt honom allahanda konster, och deras
förtrolighet med detta så farliga djur var så stor, att de
under natten togo tigern i hängmattorna, i hvilka han
sof stilla bredvid dem. Då han låg på fördäcket,
begagnade de honom ofta till hufvudkudde, och han låg
så länge stilla, till dess den sofvande åter uppsteg.
Mången gång retades han med sjöfolket, gömde deras
skor och kläder; en gång hade han släpat tillsammans
25 par byxor samt gömt dem i en vrå. Äfven lekte
han med skeppshunden, hvilken han uppkastade såsom
en boll och åter emottog. Dock gick hans förtrolighet
längre, än man önskade; ty han stal kött af matroserna
och de vågade icke straffa honom. Endast
skeppstimmermannen var så oförvägen att, då tigern tagit
af honom ett stycke rostbeef, icke allenast rycka detta
ur munnen på honom, utan äfven slå honom mycket,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free