Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bullersamt kacklande, hvilket ungefärligen skulle
betyda: lemna dina små ankor åt mig! simmade hon
upp och ned med dessa. Då ankorna voro trötta på
vattenpromenaden, förde gåsen dem tillbaka till hönan.
Följande morgon infunno ankorna sig ånyo vid
dammen och gåsen emottog dem åter, men hönan kom på
nytt i förlägenhet, samt sprang orolig upp och ned på
stranden. Utan att vilja påstå att gåsen i anledning
af hönans modersångest hade uppmanat henne dertill,
men säkert är, att hon simmade nära intill landet och
hönan hoppade på hennes rygg, samt satt nu i lugn
och följde ankorna, som simmade upp och ned i
dammen. Detta skedde icke en enda gång, utan hvarje
dag steg hönan om bord på gåsskeppet och följde
högst förnöjd sina fosterbarn. En mängd menniskor
strömmade till att se detta sällsynta skådespel, till dess
ankorna icke mera behöfde gåsens och hönans förenade
omvårdnad.
Vår Herre och Mästare Jesus Christus kunde icke
välja någon mera passande bild på sin uppoffringsrika
kärlek till det Judiska folket, än de vackra orden:
»Jag har velat samla eder så, som hönan samlar
kycklingarne under sina vingar; men I hafven icke velat
det!» Hvilken har icke med rörelse och beundran
betraktat hönan, huru hon, omgifven af sina ungar, icke
förlorar någon ur ögonsigtet, krafsar i marken för sina
barn, sönderbiter för dem den för stora masken eller
det för hårda kornet, formligen lägger fodret framför
deras späda näbbar, samt huru hon lockar, kallar och
enträget varnar dem, så snart hennes vaksamma blick
har upptäckt någon fara. Ungarne förstå varningen,
springa till henne och gömma sig alla under de
utbredda vingarne. Höken nedskjuter; men hans
kroknäbb studsar tillbaka emot den mjuka och elastiska
fjäderskölden, hvilken hönan utbredt öfver kycklingarne,
och hon sjelf försvarar sig modigt emot röfvaren. Då
det är fråga om att beskydda ungarne, ställer hon sig
ju äfven till motvärn emot menniskor och hundar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
