Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när man under strykningar väcker den ur sömnenr
eller då katten springer omkring i kammaren och
tillkännagifver sin glädje deröfver, att den ånyo ser sig
vara på ett bekant ställe; vidare på det förnöjda korta
Miau! då man frågar den, är du också åter här?
hvilket låter helt annorlunda, än om djuret under en kall
dag sitter utanför dörren och begär att blifva insläppt.
Man bör ytterligare ihågkomma det behagliga
spinnandet, då katten funnit plats på sin egarinnas varma
knä, huru behagligt dessa toner, som frambringas
genom den svängande rörelsen af en hinna i luftstrupen,
ljuda i jemförelse med det långt utdragna jemmerliga
miau af kattsopranen och kattornas altstämmor under
Marsnatten, med denna kattkoncert, som »kan
uppmjuka stenar och göra menniskor vansinniga». Men
i jemförelse med hundens språk blifver kattens fattigt.
Hundens morrande, då en fiende är i antågande eller
man vill taga benet från honom, är mycket olika,
likaledes hans gnällande, då han vill befrias ur
fångenskapen eller då han icke kan afbida det ögonblick,
då han får utgå med sin herre, eller ankommen utom
huset genom gnällande och skällande gifver luft åt sin
omåttligt stora glädje. Hans skällande är märkbart
olika, då han tillkännagifver att han är närvarande
eller utmärker stället för det upptäckta villebrådet,
eller vill förkunna en främmande persons ankomst eller
också endast vill gifva luft åt sitt öfvermod. Under
högsta vrede blir hans skällande ett gällt skrik. Hans
tjut efter erhållet straff är helt annat än det
jemmerfulla, då klockorna ringas samt vid tonerna af ett
positiv eller af bleckinstrumenter. Huru mycket
sammanlefnaden med menniskor bidrager äfven till
utvecklingen af hundens stämma, bevisar det faktum, att
förvildade hundar endast skälla och tjuta hest, men de,
som äro födda vilda, sakna all stämma.
Men tonens musikaliska väsende har icke blifvit
tilldelad däggdjuren, utan luftens djur, foglarne, samt
endast åt en afdelning af dem, sångfoglarne, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
