- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
56

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem; ty af Honom emottaga alla deras spis i sinom
tid, och Han mättar med välbehag allt, som der lefver.
Denna Skaparens kärleksrika omsorg framträder ännu
mera i det Nya Testamentet: är Jehovah, himmelens
och jordens allsmäktige Skapare, en kärlekens Gud,
så är han det äfven för alla sina skapade varelser,
äfven de ringaste; utan Hans vilja faller ingen sparf
ifrån taket
. Om ännu i Gamla Testamentet gjordes
en åtskilnad emellan rena och orena djur, hvilka
sednare det icke var tillåtet att äta, ja hvilkas vidrörande
redan gjorde oren, så upphäfde apostlarne äfven denna
gräns genom det kristliga ordet: »icke det, som ingår
i menniskorna (mat och dryck) orenar dem, utan det,
som utgår ur dem (ur hjertat, tänkesättet).» Dermed
var äfven en damm satt emot all vidskepelse med
förtrollade djur eller med sådana, som man tillskref
hemliga krafter.

Folket har i sin tröghet, sinlighet och okunnighet
visserligen alltid en benägenhet att af bilden göra en
afgud, af tecknet en fetisch. Från sådana förvillelser
hafva judar och kristna ofta icke hållit sig fria; och
huru många katoliker göra ännu i dag en undergörande
fetisch af ett helgons relik! Sjelfva kristendomen falla
likväl sådana villfarelser icke till last. För öfrigt fanns
äfven under hedendomen ett tecken till de högre
andliga och sedliga egenskaperna, hvilka de hade
förkroppsligat i deras gudar; och vi böra icke tro att
Egyptierna, Grekerna, Perserna o. s. v. hade ensamt
hållit sig till den sinliga bilden. Herodotus berättar
om Egyptierna, att de som i templen framförde sina
offer till de heliga djuren, ställde sina böner till den
gud, åt hvilken djuret var helgadt. Och på ett annat
ställe anmärker han att, om äfven de Egyptiske
målarne och bildhuggarne föreställa guden Pan med ett
gethufvud och bockfötter, trodde likväl Egyptierna
ingalunda att guden hade ett sådant utseende, utan
liknade de andra gudarne; men hvarföre de så
framställde honom, att förklara detta var svårt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free