Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
det djupa och ädla lynnet, ett drag af godsinthet, som
har ett hjerta äfven för det oansenliga, ja fula djuret,
samt öfver allt fordrar aktning, skonsamhet och
förbarmande för det djuriska lifvet. En konungsdotter
lekte vid en brunn med en kula af guld, hvilken föll
i vattnet, då flickan gråter. Då kom en groda
hoppandes och lofvade att återföra kulan, om prinsessan
ville hafva honom kär, samt taga honom med sig till
bordet och i sängen. Må ske! sade flickan och tänkte
att med en groda behöfde man icke göra några
omständigheter. Glad emottog hon kulan och skyndade
hem. Grodan kom efter, hoppade in i matsalen och
begärde att få äta ur en och samma tallrik med
prinsessan. Då konungen erfor huru det förhöll sig, sade
han: du måste hålla ord åt grodan! Då denna
slutligen äfven hoppade i prinsessans säng, blef hon ond
och kastade af ovilja djuret i väggen, hvilket nu
förvandlades till en vacker prins, som är lossad ur sin
förtrollning.
Djuren äro icke otacksamma; de vedergälla
menniskan rikligt välgerningarne, som de emottagit, samt
hafva ett godt minne af den goda behandling, hvilken
de åtnjutit. De båda bröderna, som den hårdhjertade
och girige farbrodern drifvit ut att jaga i skogen, äro
hungrige och vilja gerna skjuta ett villebråd. Då
springer en hare ur buskarne, den ena lägger an, och
haren bedjer:
Käre jägare, låt mig lefva,
Tvänne ungar skall jag dig gifva.
De låta haren undkomma, emottaga de två
harungarne samt skona äfven dessa, oaktadt deras hunger.
På samma sätt träffa de en varg, räf och björn, erhålla
deras ungar, hvilka alla fredligt och troget följa efter
dem och slutligen icke allenast förskaffa dem riklig
föda, utan äfven grundlägga deras lycka derigenom,
att de hjelpa dem vid stora hjeltebragder — hvar och
en efter sin natur, men likväl ganska verksamt. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
