Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjelfkulturens nödvändighet och inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»La veritable gloire est celle d’étre utile.»
DUPATY.
Menniskan kan sägas framlefva två särskilta lif:
1. Ett enskilt, som kallas det inre, hvilket genom kärlek
och tillgifvenhet sätter henne i beröring med slägtingar, vänner
och maka. Hon värderas här efter de så kallade hjertats
egenskaper.
2. Ett offentligt, eller yttre lif, hvarigenom hon står i
beröring med resten af menniskor, som utgöra hennes större
omgifning och vanligen kallas verlden, i en inskränktare
bemärkelse. Uti dessa förhållanden uppskatta och bedöma menniskorna
hvarandra, icke efter enskilta sympathier, som tvertom här anses
böra lemnas alldeles oberörda och fridlysta, utan efter de
egenskaper för lifvet, som egna sig för beröringen med menniskor
och för ett värdigt deltagande, med tankar och handlingar, i
allmänna menskliga angelägenheter. För dessa sednare hvarken
får eller kan den bildade menniskan vara likgiltig, utan att
an-ses vara sin mensklighet ovärdig.
Ifrån dessa båda sympathier ega vi den sanna
värdemätningen för högaktning till skilnad från vänskap.
Det omdöme vi i ett af dessa afseenden söka om en
menniska bör aldrig förvexlas med det i det andra. I det ena
tillhör menniskan mera sig sjelf; egentligen blott i det andra, är
verlden berättigad att om henne söka ett omdöme. Om det
enskilta lifvet tanker man endast, men yttrar sig icke; om det
offentliga talar man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
