6 menneligen och offenteligen vnderkasta thet the iärdas och witra mäns yttermera skärskodande och munteliga förhör och wedertal. Thet Hans Majest. låt sig i näder behaga. Och gick ordwexliagen och disputationen ordenteligen för sig pä benemde Högschola then 3 Januarii, åhr 1718. ifrå kl. 9. til klockan in emot 2. i hög a, fötnäma och lärda mäns närwaro och ähöro. §. 2. I medel tid hade jag tagit mig före, at med all flit igenomgå och nagelfara V. Præsidentens skrifft. I wiss förmedan, at ther få någon ytterltgare vplysning och grundeligare vnderrettelse angående wårt Swenska Spräks egen skap, rettskrifning, och thylikt. Som man af lärda och förnäma män billigt wenter, när the läta vtgå något werck, helst sådant som rart och begärligit är; och ther man förr vt låter öfwer alt gå vt ordet, at wilja med andra icke så entaldig a och skuggredda leggia om bord, och them bestorma. Men fann beklageligen, emot all förmodan, intet sädant ther. Vtan at han enstendigt och ifrigt förfechtar the gamlas sielflydingarnas fördubbling, och the gamlas mykla onödiga h. Hwilka jag, med monga flera lärda och witra mån, förmenar wara öfwerflödiga, onödiga, ja emot the lärda och vtarbetade tungomålens retta skrifart. Och thet icke vtan fasta och starcka skiäl: som altid, när rett tilgår, otwungit bifall winner. Hwar emot han biuder til at föra nägra, och af honom allena vpfundna reglor och vpdichtade skiäl, af jädant werde, som wi nu få höra: them wi wiljom gifwa granna acht vppå. §. 9. Doch liuder thet skiäl som starckast, och hos them, som om saken ei torde wara så kunnoge, som krafftigast och oemotsäijeligast, thet han tager af the gamlas sett at skrifwa, tä språket war kommit til sin fullkomlighet och fasta stadighet. Hwilket han strax ibörjonne låter tydeliga förstå, när han sin Neophilo (som wil gierna höra nytt, som namnet lyder) swarar på första frägon; af hwilkenthera strifarten han sig helst betiena skulle, antingen af then gamla,