(103 Bibelen hafwer en hel annor beskaffenhet, at skrifwa orden än han hafwer. Och ehuru mong spräk han kan, så kan han thet Swenska språket ännu icke rett. §. 82. p. 82. m. Wij få giöra såsom de i Holland, hwilka til at -- Sicut illi in Hollandia, quæ. ii, qjuæ, låter wel i hop! Tala och skrifwa the så i Holländ? giöra skrifwer han här, effter mitt tycke, rett med i, fast the tvhundrade ähra myndige skrifwa, göra vtan i. 1. Moseb. 39: 9. Luc. 10: 25. Ordsp. 12:23. Matth. 7:21, 24. Jac. 1: 27. ss. Och likwel kunde han sä skerma sig öfwer mig, när jag i min Psalmbok tog in i i mong ord emot the gamlas wana. Han skrifwer här, at wi skulle så göra som the i Holland: hwilke til at bringa sitt tungomål til thet alrahögsta, hafwa inrettat ett collegium &c. Och tror jag säkert; hade icke wår myndige Eustathius warit med wid sammankomsterna angående wårt skrifsett, när Bibelen och Psalmboken å nyo skulle vpleggias: hade wi wisseliga sluppit i mong ord then öfwerflödiga sielflydingen, och thet onodiga h. Som wi nu ock se, at the så smäningom effter hand af lärda, kloka och myndiga män afleggias. Ju merker man vtan mödo; at ther han finge sitt sett fram at skrifwa, blefwe thet ett förwirrat, förwillat och wanskeligit tungomål vtaf. Annar man, som är bätre hema i Bibelen, och the gamlas Swenska skriffter, och then ther hafwer skiäl, och hörer skiäl, och låter säija och råda sig af skiäl, moste wara ther öfwer. 83. Lät oss ännu hafwa något Gudeligit och vpbyggeligit före. En ganska helsosam lärdom gifwer oss Apostolen Jacob, then jag hel och hollen här wil införa, oss bådom til vnderrettelse. Kiäre lät oss höra på then: ty then är Gudz lärdom allom