Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I Moskwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han såg frågande, tviflande på henne. »Endast då?» —
»Ja», svarade hennes leende. »Och — nu?» frågade han.
»Se här och läs. Jag skrifver något som jag mycket,
mycket önskar». Hon skref begynnelsebokstäfverna till: »Jag
ber er förlåta mig och glömma hvad som skett.»
Med en hand, som darrade, så att kritan bröts sönder,
skref han: »Jag har intet att glömma eller förlåta; jag har
aldrig upphört att älska er».
Hon såg på honom med andlös spänning.
»Jag har förstått», hviskade hon.
Han satte sig åter och skref en mycket lång mening. Hon
begrep alltsammans, tog kritan och svarade genast.
Han kunde icke på en lång stund tyda ut det och såg
henne ofta in i ögonen. Han var som förlamad af idel
lycksalighet, men i hennes ömma, glädjestrålande blick läste han
alt, hvad han ville veta. Och nu skref han tre bokstäfver,
men innan han ännu slutat, hade hon redan gissat ut dem
och skref till svar: »Ja!»
»Detta är en trogen skildring af författarens eget frieri.
Sofia Andreijewna Behr var en lika skön som å själens
vägnar ovanligt utrustad ung dam. Trots den betydliga skilnaden i
ålder — hon var endast 17 och han 34 år eller jemt dubbelt äldre
—, hade den brådmogna unga flickan både bildning och
tankeutveckling nog att uppskatta den store diktarens snillegåfvor, och
hennes barndomsdrömmar blefvo mer än förverkligade, då den
berömde författaren yppade sin kärlek för henne.
Förlofningen hölls en tid hemlig. Då grefve Tolstoy af
D:r Behr öppet begärde dotterns hand, blef denne bestört och
afvisade friaren, emedan han ej ville bortgifva den yngre
dottern före den äldre. Häröfver blef grefve Tolstoy alldeles
förtviflad och skref ett bref till D:r Behr, hvari han förklarade,
att hans lif berodde på hans svar: han skulle döda sig, om
hans förbindelse med Sofia Andreijewna upphäfdes. Nu måste
fadren gifva med sig.
Den 23 september (g. s.) 1862 stod bröllopet, och det
nygifta paret flyttade ut till grefvens gods Jasnaja Poljana.
Sin familjelycka har grefven, såsom Ni utan tvifvel vet,
skildrat i sin ’Bekännelse’».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
