Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tankar af och om grefve Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo rem Al för våldsamt motstånd och förföljelse, ådagalade stor
lifskraft och i betydlig mån bidrogo till att väcka folket ur dess
andliga 1’örsolining, redan visa tecken till förfall i ett yttre
form-och samfundsväsendc, i hvars upprätthållande penningen spelar
en större rol än ])raktisk kristendom, liksom inom statskyrkorna,
förklarade han, att detta var alldeles naturligt, sä länge en mängd
oväsentligheter iinge undantränga det väsentliga i
kristendomen, den sjelfuppoffrande brödrakärleken, som ej räknar
någonting som sitt utan söker andras bästa. Det var alvikelsen från
denna urkristendomens grundprincip, som i alla tider bragt
kristendomen i förfall — förvandlat den till prestkyrkor med
hela sitt följe af maktlystnad, girighet och ofördragsamhet.
Mycket betecknande var det, att förfallet alltid börjat och
utvecklats just hos de ledande och mest framstående, frän hvilka
det spridt sig nedåt till de djupa lederna, bland hvilka likväl
ofta påträffas sann kristendom midt under allmänt förfall bland
öfverklassen. Detta visade, att kyrklighetskristendomen med
sin politik, sitt religiösa affärs väsende, sina dogmsystem, är
någonting konstladt och främmande, som för ernående af vissa
syften påtrugats massorna; under det att Kristi kristendom
dere-mot fullkomligt motsvarar den oförvillade människonaturens
djupaste behof. »De kristna», sade han, »borde i främsta
rummet ställa sig i ett naturligt förhållande till hvarandra och
den öfriga verlden — följa Kristus och förverkliga hans lära
i det dagliga lifvet, i stället för att utslita sina krafter på att
bilda samfund, bygga kyrkor, underhålla prester och strida om
dogmer. Alt sådant är lånadt från hedendomen och är alldeles
främmande för Kristi kristendom.»
Mycket intresserad var grefven af att höra om de gotländske
beväringsynglingarne, hvilka af samvetsskäl vägrat att bära
krigs vapen och derför måst utstå långvarigt fängelsestraff; och
det förvånade honom mycket att höra, att dessa samvetsgranna
och gudfruktiga ynglingar af baptistisk tro och öfvertygelse
icke voro erkända af de »reguliera» svenska baptisterna,
hvilkas ledande män försvara både krig och edgång. Han
upplyste härvid, att i Ryssland baptister, stanclister och andra
evangeliska sekterister, med fara för de grymmaste straff, vägra
att göra krigstjenst och aflägga ed. Han kunde ej förstå, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
