Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De första erfarenheterna i Patrowka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexandrovitch Berger, gick jag ut på söndagseftermiddagen
för att skaffa mig ett eget logis. Härvid var grefve T. mig
behjelplig, och jag hyrde mig in i en izba, som beboddes
af byns »Pisar» eller skrifvare, en ung och ogift man, och
hans mor, som var enka. Stugan var nästan ny och försedd
med trägolf. I en liten afbalkning af omkring 2 7* meters bredd
och 3 meters längd inrättades min bostad. En »säng»,
bestående af 3 bräder, hvilande på 4 träfötter, upptog ena
halfvan af rummet, och ett litet bord samt en stol den andra
halfvan. Jag hade inga andra sängkläder än en kudde. En
resfilt, en ulster och lapp-pelsen fingo livar i sin tur tjena
ömsom som bolster och täcke. Väl var det i början litet
obekvämt att hvila på de hårda bräderna; men detta var ett
ringa obehag, jämfördt med den massa ohyra, livaraf stugan
vimlade, och mot hvilka det var fåfängt att söka värna sig,
samt röken af kogödsel, som användes till bränsle. De första
nätterna var det omöjligt att sofva. Härtill bidrog ock det
förhållandet, att hungrande vandrare ofta kommo in midt i
natten, och man kunde ej alltid vara säker på, att desse voro
ärliga personer.
Mitt värdfolk voro f^ggliga människor. De serverade
mig té hvarje morgon till frukost, hvilken bestod af svart
rågbröd eller ett slags skorpor och té. Middag och kväll
spisade jag hos grefve Tolstoy. En tredje medlem af denna
familj, »Vaska», skall jag alltid bevara i kär hågkomst. Från
vår första bekantskap blefvo vi intima vänner. »Vaska»
delade ofta sofplats med mig, drack té med mjölk — då sådan
fanns att tillgå — ur mitt téfat och var alltid lika munter
och glad, huru förtviflad ställningen än var utomkring.
»Vaska» var visserligen »bara en katt», men han var mig
mången gång, då jag kom hem från skådeplatserna för
hunger, sjukdom och död, till icke ringa hugnad.
Det skulle taga altför stort utrymme, om jag skulle
omständligt skildra mina erfarenheter och iakttagelser dag för
dag under de månader, jag vistades i Samara. Jag måste
derför inskränka mig till några brottstycken ur mina
dagboksanteckningar, som kunna vara egnade att sprida ljus öfver
förhållandena derute. Det var lördagen den 19 mars som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
