Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Vårbilder bland de hungrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bondstuga. Medlemmarna ai’ prins Dolgorukows expedition
meddela, att tillståndet i byarne är förfärligt. Prinsen
berättade, att han sjelf påträffat en familj med (.) medlemmar, af
livilka alla lågo sjuka, de flesta i iläcktyfus. Det har
befunnits vara alldeles omöjligt att isolera alla tyfussjuka, livilka i
vissa byar påträffas i nästan livarje ixba. 1 byn Gavriulki
t. ex. var omkring halfva befolkningen sjuk. En läkare
rapporterade, att han på några få dagar funnit 351 sjuka, af
livilka 155 i tyfus; och under det inträffade tövädret tilltager
sjukdomen i förfärande grad. Dessutom tillväxer den allmänna,
nöden oupphörligt. Växande skaror af utblottade och
hjelp-sökande människor komma ständigt, stundom från långt
af-lägsna trakter, och begära hjelp; bland dessa är en mängd
barn från 4 ä 5 år och derutöfver, hvilka mistat sina föräldrar
och anhöriga och nu vandra omkring alldeles värnlösa
tiggande-om bröd. Under dessa dagar insjuknade en af
sjuksköterskorna i fiäcktyfus, och den förutnämde febersjuke
doktorns-tillstånd försämrades.
Från dessa dagar har jag antecknat följande sorglustiga,
historia. Då jag en morgon kom till grefve Tolstoys bostady
var en af hans tjenarinnor, en ung wzisfaVi-hustru, alldeles
utom sig af förtviflan. Hon gret högljudt och jämrade sig.
Jag trodde, att hennes man eller någon annan af hennes
anhöriga hade dött. På min fråga, hvad som stod på,
berättade mig grefve Tolstoy följande:
»Hennes man har varit rysligt lusig. Hon ville rensa bort
litet af ohyran och hade för detta ändamål lagt pelsen i ugnen,
men hettan var för stark, så att pelsen med hela sitt innehåll
brann upp! Då hennes man fick veta detta, blef han
ursinnig: han rasade, trätte och slog henne, så att hon ej
vågade-gå hem.» Hinc illce lacrymce! Jag hade sedan
tillfredsställelsen att få gifva henne en ny fårskinnspels åt hennes gubbe
— med vilkor att han ej skulle slå henne, samt att han
skulle-försöka hålla den fri från ohyra.
En dag anlände 2 stora säckar med kläder från damer i
Warschau till utdelning bland de fattiga. Säckarne innehöllo
af-lagda fina fruntimmerskläder: schalar, västar, strumpor,
kläd-ningar o. s. v. Jag väntade att få se något exemplar af »Lo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
