Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Vårbilder bland de hungrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
now, »jai;- ... — »Jaså, liür man på!» brummade guvernö-
ren. /bill vakten med honom, binden honom!... Jag skall
lära dig jag!... Tre dygn i fängelse med karlen!» — »Men
han är en man med bildning», hviskade honom i örat hans
företrädare. Aha, han har erhållit uppfostran. — jaså!
-då skall han hafva tre rcckors fätxjclrc! Folk med uppfostran
låter jag alltid få dubbelt och trefaldt . . . Jag ska’ snart visa
er, skurkar, huru jag skall svänga om med er!»
Semjanow afsattes från sin befattning och degraderades
till kopist. Kort derpå blef han sänd med en förseglad order
till polischefen. Ordern lydde: »Låt öfverbringaren slita fem
och tjugo par spö!» Ordern verkstäldes punktligt. Tvådagar
senare sändes han med samma order, som likaledes
verkstäldes. Derpå blef detta en regelbunden praxis: Tre gånger i
veckan måste den olycklige mannen gå med samma förseglade
order till polischefen och slita spö. Slutligen bragtes han på
branten af vansinne, så att han ej längre visste, hvad han
gjorde, och i detta tillstånd gjorde han ett försök att fly, men blef
snart gripen och började på nytt att behandlas på samma sätt.
9 o
Han flydde för andra gången och blef åter gripen. Ater igen
sändes han till polisen och måste slita spö som förut.
Slutligen tog naturen ut sin rätt, och han blef fullkomligt
vansinnig. Men dessa bödlar voro ännu ej tillfredsstälda. »De
fortforo att äfven prygla och slå den arme vansinnige mannen
med knutpiska, alldeles som de hade pryglat och slagit den
friske mannen.» Och »det fanns legioner af Semjanower här»1),
tillägger vår auktoritet. Och hvarför all denna grymma
misshandel? Mannen hade ej begått den minsta förseelse i vanlig
mening. Men han hade gjort sig skyldig till ett oförlåtligt
fel — att söka arbeta sig upp ur den djupa förnedring, hvari
hans omgifning är försänkt.
Under sådana omständigheter måste man skänka den
största högaktning och djupaste beundran åt en ung nmshik, sådan
som den vi träffade. Han är icke den ende, som törstar efter
ljus och frigörelse och som under de mest ogynnsamma
omständigheter på egen hand tillkämpat sig ett aktningsvärdt
A) Ur »Kama und Ural*, von Xemirovitch-Dantschenko, St. Petersburg
1890. S. 281 — 282.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
