Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyste då, att lians lar dött för en månad sedan, och att hans
moder begrofs dagen förut.
Jag fann nu, att alla dessa barn voro föräldralösa; deras
föräldrar hade dött i »sjukan».
Herr B. meddelade hemska underrättelser om hungerns
och sjukdomens härjningar ute i byarne, särskildt bland
bash-kirerna. »De föräldralösa barnens antal uppgår till tusental i
dessa trakter», sade han. Den för någon tid sedan i
fläck-tyfus insjuknade sjuksköterskan är i dag mycket sämre. Den
andra, som nyligen insjuknat i samma sjukdom, blir äfven
sämre. Besökte dem båda på middagen. Den förstnämda
förmådde med yttersta möda öppna ögonen och helsa; den
senare var mycket orolig.
I dag är det stark tö. Snön smälter hastigt; bygatan är
på flera ställen öfversvämmad, och smutshögarne börja ånyo
jäsa och utveckla giftiga ångor.
Jag kan knappast tänka mig någonting mera pinsamt än
att oupphörligt, vecka efter vecka umgås med armod och
elände, sjukdom och död. Den känsla af tillfredsställelse, som
man erfar, när man på ett eller annat sätt kan bidraga till
att lindra medmänniskors nöd och lidande, mer än motväges
af den smärtsamma nödvändigheten att nödgas säga nej till
så många nödlidande, hvilka komma och bedja om hjelp; för
att ej tala om tanken på alla dessa millioner offer för ett
gränslöst och hopplöst elände, hvilka aldrig nås af någon hjelp.
Det påstås, att vanan skall med tiden utplåna denna
plågsamma känsla; men jag har ännu ej märkt några symptom i
denna riktning. Tvärtom har med det växande eländet alt
omkring denna känsla tilltagit i styrka. Deremot har det
blifvit klarare än någonsin för mig, att det är någonting helt
annat att se nöden ansigte mot ansigte och umgås med den
dag efter dag, än att läsa och höra talas derom samt filosofera
deröfver. I senare fallet erfar man på sin höjd en flyktig
känsla af medlidande med de olyckliga eller måhända
tillfredsställelse öfver att man sjelf cär förskonad från deras
sorgliga lott, eller ock betraktar man kallt och känslolöst
altsammans som en företeelse, hvilken har sitt intresse endast såsom
en länk i händelsernas kedja, hvars orsaker och sannolika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
