Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l>lott en öfvergående pröfning, som i sinom tid skulle vinna
sin förklaring och bidraga till en ännu högre lycka. Om den
ogudaktige hado öfverhanden, var detta blott stundens seger.
Men lniru kort var ej denna lyckliga tid; hur grymt blef
ej uppvaknandet ur den saliga barndomsdrömmen till lifvets
hårda och iskalla verkligheter! I stället för den milda och
kärleksfulla försynen framträdde ett blindt öde både uti
naturen, uti historien och det närvarande lifvet.
Naturen nu som förr oj huldt ocli vänligt log,
Dess mildhet var blott svek, dess leende bedrog:
Se’11 solen göt sin glans p:\ grafven mörka, kalla,
Som i sitt sköte slöt den käraste af alla,
Hon syntes mera grym, ju mera skön hon var;
Den skönsta blomman, ack, blott törnen i sig bar.
En lag — förgängelsens — i allting synes rada,
Omutlig, blind och grym; i alt dess verk vi skåda;
För våra böner döf; som klippan hård och kall
För känslan i vårt bröst och. våra tårars svall.
Vi tala om framåtskridande och tro oss i mänsklighetens
historia märka en utvecklingens lag, ett utkast till ett
gudsrike på jorden, till hvars förverkligande alt som skett och
sker måste bidraga.
Hvar är denna plan, detta framåtskridande i den gamla
verldens ofantliga riken, som med all sin civilisation spårlöst
försvunnit; i alla dessa grymma slagtningar; i alt detta
gränslösa lidande och elände, som några få despoter och tyranner
bragt öfver millioner människor, blott för att tillfredsställa sina
lidelser; i dessa strömmar af blod, som utgjutits; i dessa
demoniska grymheter, som begåtts i den kristna religionens
namn? »Den rättfärdiges blod är det godas utsäde», säger
man. Men huru många länder hafva ej genomdränkts, huru
många stränder sköljts af detta blod och likväl förblifvit lika
ofruktbärande, kala som en öken!
Och hur är det med framåtskridandet och utvecklingen
för närvarande, vid det nittonde århundradets slut? Under
det massorna äro försänkta i okunnighet, i armod, i kroppslig
och sedlig 0renlighet; under det här i Ryssland trettiofem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
