Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Genom de tyska kolonierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Da vi hunnit till midten af den omkring 8 verst breda
floden, kom en liten gynsam bris. »Kaptenen» framtog ett
stort trasbylte. På min fråga, hvad han ämnade göra, svarade
han myndigt: »Scf/la/» En gammal åra framtogs att tjena
som mast, och en båtshake som spristång. Xn hissades »seglet»
under skrik och bråk, och »kaptenen» fattade en gammal åra
och satte sig i aktern fur att styra, under det den andre
roddaren skulle sköta »seglet». Detta »segel» var det mest
pittoreska jag någonsin sett. En del deraf påminde starkt om
en missionskarta med »det svarta Afrika» och »de mörka
öarne»; en annan del åter erinrade om randiga engelska
turist-benkläder.
Seglatsen blef ej långvarig. En liten hvirfvelvindunge
kom nämligen och dansade rundt tre hvarf med vår bräckliga
farkost, hvarefter »seglet» måste nedtagas, hvilket ej lyckades
bättre, än att hela härligheten med mast och alt hamnade i
vattnet.
Då nu äfven »kaptenen» tog till årorna, kommo vi
ändt-ligen till andra stranden. Plär hade det starka strömdraget
undergräft en hög sandbank, och jord ras förekom mo
oupphörligt utefter stranden. Då jag såg, att båten drogs af ström
men för nära stranden, skrek jag till roddarne att styra utåt,
hvilket besvarades med, att den vändes rakt mot stranden. 1
det samma inträffade ett ras alldeles bredvid oss, och det var
ett under, att vi nndgingo den öfverhängande faran. Xu tog
mitt tålamod slut. Jag ryckte årorna ur händerna på båda
roddarne, föste dem bort i aktern och rodde sedan sjelf båten
omkring 1 svensk mil, tills vattnet blef lugnare. Först sent
på eftermiddagen kommo vi till resans mål, då roddarne
begärde en extra rubel för sitt »svåra arbete*(!). Jag fann nu.
att »entreprenören» hade hyrt dessa odågor för en spottstyfver
och sjelf stoppat största delen af roddarlönen i sin ficka.
Basel, den första by jag besökte i de tyska kolonierna,
har omkring 3,500 invånare. När tyska kolonister på inbjudan
af kejsarinnan Katarina II år 1702 började upprätta kolonier
i dessa bördiga trakter, slogo de sig ned i stora byalag utefter
Volga, dels för att lättare kunna tillgodogöra sig det på den
tiden rika fisket samt kommunikationerna och dels för att bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
