Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. På Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dot lyckades henne att skaffa pengar ocli gå till hy torget att
köpa mat.
Sii lcfdc vi i några år från hand och i mun, såsom man säger,
tills vår lilla egendom måste säljas för att betala våra skulder, och
vi blefvo alldeles utblottade. Min mor skickade mig då till min
äldsta syster, som vid denna tid blof gift med en bergad bonde i en
grannby, för att lättare kunna uppehålla den öfriga familjen. Kläder
fick jag af min mor. Huru hon skaffade dem, kan jag ej bestämdt
säga; men hon arbetade verkligen i sitt anletes svett för att
uppehålla familjen. Så vidt jag minnes, förtjenade hon litet genom att gå
i gårdarne och tvätta; och det var hennes enda inkomstkälla, utom
den hjelp, hon emellanåt erhöll af goda människor, ty hon var i
allmänhet älskad af alla för sin ärlighet och arbetsamhet.
Den familj, i hvilken min syster blifvit gift, var mycket religiös,
och jag lärdes från barndomen att läsa böner och sjunga psalmer.
Om en lefvande tro kunde ingen undervisa mig, derför att ingen af
min omgifning visste, hvad en lefvande tro vill säga. De lärde mig
likväl att vända mig till Gud i alla omständigheter, ehuru de nödgade
mig att ställa mig framför en helgonbild och upprepa inlärda böner,
hvilka jag i flesta fall ej kunde förstå. Detta gjorde mig dock den
nyttan, att jag uppväxte i ett slags gudsfruktan och ofta i hemlighet
utgöt mina barnsliga känslor och önskningar inför Gud. Då jag fylde
tio år, fick jag en oöfvervinnerlig åstundan att lära mig läsa; men
som det ej fanns någon skola i vår by, och mina föräldrar dessutom
voro så fattiga, att de ej skulle hafva kunnat skicka mig dit, om det
än funnits någon, var jag tvungen att dölja denna min önskan i mitt
hjertas djup. Men jag bad ofta Herren att hjelpa mig, och han
bönhörde mig snart.
En soldat i vår by, som kunde läsa, visade deltagande för mig;
och då han fick veta min önskan, erbjöd han sig att undervisa mig.
Han undervisade mig efter den gamla metoden, benämnande
bokstäf-verna med gammalslavoniska namn, hvilket var mycket besvärligt för
mig; men, tack vare min starka åtrå att lära, öfvervann jag denna
svårighet. Under sommaren, då jag måste taga del i arbetet på fältet,
glömde jag nästan alt hvad jag hade lärt mig; men på hösten började
jag ånyo med flit att lära mig, och till våren kunde jag redan läsa
temligen bra. Man kunde icke begära mera af mig. ty mina
kunskaper voro mycket begränsade. Min skolunderbyggnad stannade här,
och med dessa kunskaper lefde jag till 16 års ålder. Vid denna tid
fick jag lust att lära mig läsa bättre. Jag skaffade mig med stor
möda en kyrkokalender och en psalmbok och började läsa deri med
flit. Mina bemödanden kröntes med framgång, och slutligen lärde
jag mig läsa mycket bra efter den tidens förhållanden, så att byns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
