Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Sektrörelsen i Volgatrakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förde rf va kroppens helsa och själens skönhet och kraft. De
drömma om ett lif, hvari livar och en arbetar för sig,
tillfredsställer sina behof med jordens alster, och de tillverka sjelfva
de föremål de bohöfva, med undvikande af alt öfverilöd.
De låta aldrig tvinga sig till något som helst arbete, men
äro villiga att frivilligt göra alt för att hjelpa sin nästa. När
Chichkin blef insatt i fängelse, blef han rakad och skulle sedan
enligt reglerna börja arbeta, men han vägrade. »Ni har tagit
mig med våld», säger han; »jag hade ej bedt er fängsla mig.
Ni får derför sjelfva föda mig och arbeta för mig. Släpp ut
mig, och jag skall arbeta för mitt uppehälle och aldrig komma
och be er om hjelp.»
Förgäfves slog man honom obarmhertigt, fastkedjade
honom vid en skottkärra, stängde in honom i en ensam cell,
gaf honom endast vatten och bröd — han förblef orubblig.
Dessa sekteristers »varuutbyte» är mycket enkelt: »Om
du behöfver något, och jag gifver dig det, så tag det; då jag
behöfver något af dig, skall du gifva mig igen.»
Kvinnan anse de fullt likställig med mannen, och
föreningen mellan man och kvinna beror endast af fri kärlek. För
att protestera mot det nu rådande äktenskapet hafva de utbytt
orden »man» och »hustru» mot »vän» och »väninna».
Inför rätten föres en man, en kvinna och en liten flicka,
anklagade för att tillhöra förnekarnes sekt:
— Ar detta din hustru? frågar domaren. — Nej, det är
inte min hustru. — Men du lefver med henne? — Ja; men
hon tillhör icke mig, hon tillhör sig sjelf. — Ar detta din
man? frågar han kvinnan. — Nej, det är icke min man, svarar
kvinnan. — Men hvad är han då? frågar domaren förvånad.
— Jag behöfver honom, och han behöfver mig; det är alt.
Men hvar och en af oss tillhör sig sjelf, svarade kvinnan.
— Och den der flickan, tillhör hon er? återtog domaren.
— Nej, hon är af vårt blod; men hon tillhör ej oss, hon
tillhör sig sjelf. — Men ä’ ni då galna! röt domaren otåligt.
Den der pelsen, som du har på dig, tillhör han dig? — Nej,
den tillhör icke mig, svarar sekteristen. — Hvarför bär du den
på dig då? — Jag bär den, så länge du ej tar den ifrån mig.
Denna pels var förr på ett fårs rygg, nu är den på min; i morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
