Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Sektrörelsen i Volgatrakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen har han ilvtt; sedan blef han gripen ånyo och fick slita
knutpiska, lian flydde lur andra gången och blef ånyo gripen,
och nu har han varit här i två år. Första dagen han var
här, då det sedvanliga uppropet af fångarne skedde, svarade
alla på sitt namn utom Rojkoff. Man ropade på hans namn
ett tiotal gånger, men han förblef fortfarande tyst. Rasande
af vrede gick då polismästaren fram till honom och röt:
— Ilvem är du? — Se på mig, du är icke blind, svarade
fången lugnt. — Jag frågar, huru man kallar dig. — Det är
dig man kallar; mig kallar ingen. Man kallar mig ej på något
sätt; lemna mig i fred, svarade fången i samma lugna ton.
— Tag utaf dig hatten! röt polismästaren. — Tag utaf den
sjelf, om du behöfver det; jag behöfver det icke. För öfrigt
är det icke min hatt utan din.
Polismästaren lät piska honom. Man gaf honom 300 slag
med långa fina spön, men han yttrade ej ett klagande ljud,
ej en suck, under det hans rygg hudflängdes, tills den blef
en enda massa af sår.
— Du kan slå mig, du kan till och med dricka mitt blod,
men det är alt, sade han.
Jag trodde ej, han skulle öfverlefva detta straff, så grymt
blef han slagen; men om en månad tillfrisknade han, och det
började ånyo på samma sätt. På alla frågor, man stälde till
honom, gaf han samma slags svar; han begärde ej något af
någon, beklagade sig ej öfver någonting. Gifver man honom
bröd, så äter han; om icke, så begär han ej något. Förgäfves
sökte man förmå honom bekänna alt och berätta sanningen
rörande sin person. — Om du har behof af sanningen, så sök
den; jag har ej behof deraf, svarade han.
Jag beslöt att göra närmare bekantskap med denna
originella varelse, och jag började besöka fängelset oftare; jag
lyckades äfven göra honom vänligt stämd mot mig; men jag
kunde icke få ur honom någonting. Jag fann, att han ej
fordrade mer än en sak — att man lemnade honom i fred.
— Säg mig, har jag dödat någon? Ilar jag stulit?
frågade han mig. IIvarför hållen I mig i fängelset? Hvarför
dricken I mitt blod? Jag har ingenting gemensamt med ed ra
angelägenheter. Hvarför lemnen I mig icke i fred?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
