Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En ruinerad familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiIvon rättighet ati skalfa sig dagligt bröd genom sina egna
händers arbete, biet slutligen lians tillvaro jemiorelsevis
dräglig, ehuru lian aldrig blir kvitt polisbevakningen, ty iorvista
ryssar, t. o. m. efter den lagliga strafftidens slut, förblifva
fortfarande under polisuppsigt, om icke den offentliga så dock
den hemliga, livilket är ännu värre.
Angående X:1 kamrat gjorde han ilera försök att rymma
från Sibirien men blef ånyo gripen och svårt straffad. Slutligen
försvann lian spårlöst, och för närvarande vet ingen af lians
slägtingar, icke ens hans far, hvarest han finnes. Hans moder
dog redan för flera år sedan af sorg.
Det kan hända, att han lyckades undfly sina väktare och
finna sin tillflykt i något friare land. Det kan också hända,
att han icke lefver mera. I alla fall äro båda dessa begåfvado
studenter för närvarande afväpnade kämpar och kunna icke
mera räknas bland män, som fritt verka för tankens och den
personliga frihetens sak, och sådana krafter förgås icke i
tiotal utan i tusental i det vidsträckta Ryssland, hvars
myndigheter icke blott utsuga landets materiella resurser utan äfven
föröda dess bästa moraliska och andliga krafter och sprida sorg
och förtviflan i tusentals hem.
Så långt dotterns skildring. Då nu äldste sonen var röjd
ur vägen, kunde familjens fiender fritt röfva åt sig dess gods
och plundra dess egendom, så att den värnlösa, af sorg
förkrossade enkan måste lemna sitt hem . . .
Men familjens lidanden voro ej slut härmed, alt detta
var tvärt om endast början. Om sina erfarenheter meddelar
en af döttrarna följande: — Jag blef i likhet med mina syskon
uppfostad i den ryska tron och vandes från barndomen att
anse den ortodoxa kyrkan som den enda rätta. Men alla de
böner, mina uppfostrare lärt mig, och som jag hvarje morgon
uppläste framför en helgonbild, kunde ej tillfredsställa min
själ, ehuru jag var blott ett barn. När jag slutat uppläsa
dessa böner, brukade jag med egna ord framlägga mina behof
för Gud, ehuru jag aldrig hört någon göra detta.
Ar 1871 blef jag satt i skola för adliga flickor i staden
S., der jag undervisades i språk, konst och andra ämnen, som
höra till programmet för dylika undervisningsanstalter. Re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
