Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Den ortodoxa kyrkan och den nyare sektrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock Ryssland gonomträngdt af medvetandet att bysantinismen ieke
är den sanna tron, den gudomliga religionen, som kan tillfredsställa
människans medfödda sanningskruf. Iläraf det allmänna frågandet,
äfven bland massorna, efter böeker rörande »gudomen ocli de
gudomliga tingen». Men den yttre myndigheten trädde mellan och straffade
efter bysantinskt mönster alla som protesterade med fängelse, tortyrer
och bål. IIvad blef då resultatet annat än livad som alltid och
allestädes måste följa på religiösa våldshandlingar: separationerna från
den herskande kyrkan icke blott ej upphörde utan äfven ökades!
Men dessa separationer äro endast den yttre formen för protester
mot den från Bysans ärfda religionen. Det gifves ännu en annan
inre protest, oändligt mera allvarlig och betydelsefull än alla dessa
separationer och affall, hvilka framkalla strider inom samhällslifvet
och ej kunna vara annat än skadliga för samhällsorganismen.
Det enda medel, hvarigenom vi kunna kämpa oss ut ur den
närvarande ställningen, är en ovilkorlig frihet för samvete och
religiös öfvertygelse. Det är ovigtigt för staten, om en person erkänner
det ortodoxa eller det »gammaltroende» presterskapet, eller om han
ej erkänner något presterskap alls, om han omgifver sin gudstjenst
med de mest l}rsande ceremonier eller tillfredsställer sina andliga kraf
i den enkelhet, som evangelium bjuder. Hvad som är af vigt det är
att kristendomen utöfvar inflytande på det sedliga lifvet i samhället,
och detta inflytande åstadkommes genom den af Kristus Jesus åt
mänskligheten uppenbarade sanningen, hvilken är full, fri och ren
från alla mänskliga påfund.
Kristi rike är icke af denna verlden, och denna vcrlden med
alla lagar för dess tillvaro har intet att skaffa med detta rike; dess
kraft ligger i dess eget väsende och ej i något mänskligt
förmyndareskap. Alla dessa förmyndareskap och alt detta skydd — mänskligt
skydd för Guds verk på jorden! — äro ej blott icke befalda af
Kristus Jesus utan t. o. m. bestämdt och tydligt förbjudna. Alla
som draga svärdet till skydd för hans verk på jorden skola förgås
med’ svärd, har han sjelf sagt. Och hans ord har icke förgåtts
under de 19 århundraden, kristendomen existerat på jorden, utan
bekräftat sig sjelft tusen gånger.
Vi hafva ofvan påpekat biskoparnes missbruk, hvilka
fortplantades från Konstantinopel till Ryssland, och de protester, som
framkallades mot dem från folkets sida.
Efter att hafva skildrat utpressningar och grymheter, till hvilka
kyrkans tjenare gjorde sig skyldiga — dervid bl. a. anförande en
viss Theodorus, som, efter att af metropoliten i Konstantinopel hafva
köpt biskopssätet i Rostow, plundrade, brände och korsfäste några af
sina underlydande, under det han afskar näsa och öron på andra
samt skändade deras kvinnor och derpå kokade dem lefvande i kittlar
o. s. v. — säger han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
