Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Den ortodoxa kyrkan och den nyare sektrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kviifva on religiös rörelse genom tvang oeli straffatgärd, utan det har
alltid skett tvärt 0111. Det liar alltid skapat fanatism, som ej kunnat,
sliiekas i strömmar af blod, hvilka flutit för de orimligaste åsigter;
oeli detta har cj skett i något främmande land utan på var egen
vidsträckta ryska jord. Vid liaskoUs uppkomst var det en tid hos oss,
då alla ortodoxa gjorde korsteeknet med två fingrar. Sedan sades det,
att det ej var rätt att »bedja» (korsa sig) med två fingrar: det är
kätteri. Man bör »bedja» (korsa sig) med tre fingrar. På samma
sätt med ikonerna. Det ena partiet sade, att man måste tillbedja dc
gamla bilderna och ansåg endast detta vara rätt; det andra åter sade,
att det var nödvändigt att tillbedja nya bilder. Slutligen komino i
vår tid några personer till den åsigten, deribland våra anklagade, att
man ej bör bedja framför bilder, ej heller göra korstecknet, utan man
bör tillbedja Gud i ande och sanning af hjertat och ej efter
böne-böcker. Och det är väl kändt, att Gud och hans heliga föreskrifter
ej blifvit förändrade, utan det är vi dödliga människor, som förändras.
Vi äro icke blott böjda för att sjelfva förändras, utan vi vilja äfven,
att andra skola förändras på samma sätt, och om de ej vilja följa
vårt exempel, äro vi färdiga att stämpla dem med benämningen
kättare och fordra, att de skola straffas som brottslingar.»
Sällan vågar en sakförare uttala så beska sanningar
inför en rysk inkvisitionsdomstol, ty derigenom ådrager han sig
icke blott presternas ogunst och allehanda trakasserier utan
stundom t. o. m. fängelse och förvisning. D}Tika anföranden
äro naturligtvis »farliga» för kyrkans och statens intressen,
hvadan också dessa kättarerättegångar icke blott äro stängda
för allmänheten, utan vitnena få icke ens vara närvarande
längre än under förhöret med dem, hvilket eger rum med
en och en i sender.
Såsom ytterligare belysning af den ryska inkvisitionens
gränslösa barbarism må följande fakta anföras:
År 1880 upptäckte en i Suzdal i provinsen Vladimir bosatt
korrespondent till tidningen »Golos», att i klosterfängelset i
ofvan-nämda ort sutto tvenne biskopar och en ärkebiskop tillhörande »de
gammaltroendes» sekt. En af dessa biskopar hade sutit innesluten i
en ensam cell i nämda klosterfängelse i 17 år, den andre i 22 år och
ärkebiskopen i 26 år. Underrättelserna härom väckte så stort
uppseende t. o. m. i Eyssland, att myndigheterna ansågo det vara klokast
att frigifva dessa fångar, hvilka icke gjort sig skyldiga till något annat
»brott» än att hylla en från den herrskande kyrkan något afvikande
mening. — Tidningen »Golos», som offentliggjort nämda biskopars
långvariga fångenskap, blef härför straffad med att under en månads
tid ej trycka några som helst annonser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
