Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Den ortodoxa kyrkan och den nyare sektrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tare». För att få sammanträffa med honom var det ej nog att få
tillåtelse af chefen för fångvakten, utan det var nödvändigt att
utverka en »särskilt välsignelse» af arkimandriten, men saken är den,
att denna »välsignelse» kunde man aldrig erhålla .... Den långa
fångenskapen hadc till sist beröfvat Puschkin alt hopp om att
någon-.sin blifva befriad från detta förskräckliga slafvcri, att någonsin få
återse ljus, lif, människor, att ånyo återvända till sin familj, sina
slägtingar och närmaste. På min fråga, om han hoppades att
någonsin blifva befriad från fängelset, ryckte han på axlarna med ett
obe-stämdt ansigtsuttryck. »Jag vet icke», sade han,* »hvari mitt brott
består, livad jag är anklagad för, och derför kan jag icke försvara
min sak. Man säger mig: ’Gå till kyrkan! Lemna ditt kätteri, och
•du blir genast frigifven!’ Men kan jag göra detta? Jag har satt all
min förmögenhet, min familjs lycka, mitt eget lif på spel. Ilur kan
jag nu återgå från mina åsigter? Tiden måste rättfärdiga min sak,
och han skall göra det. Jag litar derpå. Men om jag är i
villfarelse, om alt detta endast förefaller mig vara sanning, får
klostcrfän-gelset blifva min graf . . . .»
Jag erinrar mig äfven en af munkarncs berättelser, hurusom de
ortodoxa missionärerna »förmanade» Puschkin. »Det hände», berät
tade munken, »många gånger, att den förre arkimandriten sade till
honom: ’Ödmjuka dig, Puschkin! Afsäg dig ditt afskyvärda kätteri!
Gå till kyrkan! Tillbed Guds helgon! och du skall på minuten blifva
fri, du skall få resa hem till din familj. Du skall på nytt få lefva
.som en annan människa, som sig bör. Låt bli denna din dumhet.
Men om du icke lyder, skall det gå dig illa: du skall dö i detta
fängelse, du skall här förruttna lcfvande, du skall aldrig få se Guds
ljus! . . .»
Man söker altså med lock och pock återföra honom till kyrkan;
man tror sig genom fångenskap kunna lösa hans sainvctsknutar,
återbörda honom till den ortodoxa kyrkan, och då han vänder sig bort
från detta tempel (vi skola ej säga livarför), instänger man honom i
en fuktig och kall fängelsehåla. Ett af de tu, säger man honom —
kyrkan eller fängelset! Om du går till kyrkan, blir du fri: lcf och
njut af lifvet! Om du ej går; sätt dig då bakom fängelsets las i en
mörk håla; glöm alt livad ditt hjerta håller kärt i lifvet; säg farväl
ut alla och alt och vänta tåligt, tills döden kommer för att befria dig
från ensamheten, förtviflan, vansinne och fångenskapens alla plågor
och fasor — »du skall förruttna lcfvande.» IIvad är nu detta? . . .
Hans hustru ville resa till Petersburg för hans skull, men han
af råd de henne, förklarande, att de skulle fordra en skriftlig afsägelse
af hans villfarelse, hvilket han ej kunde göra.
Yi hafva redan anmärkt, att det finnes icke få människor, livilka
stå i samma ställning som Puschkin. Fängelserna i klostren
Solo-vetskij, Spaso-Jefimicvskij i staden Sozdal i guvernementet Vladimir,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
