Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Bland förvista sekterister i Transkaukasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta blef clot förnämsta hindret lör min verksamhet i donna
stad. Jag tog in hos en futtig baptistfamilj, som bott länge
i denna stad och kändo mycket folk derstädes.
i deras sällskap besökte jag fattiga i deras hem och på
sjukhus, sökande att hjelpa dem både i lekamligt och andligt
alseende; dessutom hadc vi livarje kväll talrika
sammankomster med sådana som törstade efter evangelium. Bland dessa
voro många molokancr, några ortodoxa och luteraner, icke
blott fullvuxna utan äfven en mängd barn. De voro alla så
okunniga i den heliga skrift och hade en sådan törst efter
sanningens ord, att jag icke kunde tillfredsställa alla som ville
samtala med mig. Samtidigt fick jag göra bekantskap med
en gammal enka, hos hvilken dagligen samlades en massa af
alla möjliga människor. Hon var en på sitt sätt mycket
märkvärdig person. Hon meddelade mig följande om sitt lif:
»Redan som mycket ung började jag törsta efter sanningen»,
berättade hon mig en gång. »Jag är född ortodox och har
varit mycket ifrig i uppfyllandet af kyrkans föreskrifter. Jag
besökte kyrkor och kloster, kysste helgonbilder och reliker för
att få frid till min själ, men ju mer jag lärde känna
ortodoxiens väsende, desto mera svalnade mitt nit för densamma.
Jag lemnade den och öfvergick till de gammal-troende, men der
fann jag endast okunnighet och andligt mörker. Jag slöt mig
då till molokcinenia i hopp att tillfredsställa min sanningstörst,
men ehuru de stå mycket högre än de gammal-troende och
ortodoxa, fann jag likväl snart, att deras lif icke alltid
stämmer med evangelii lära. Jag kom alldeles i förtviflan, och
nu står jag i en vandrares ställning, hvilken gått vilse på en
ändlös stepp under en vinterstorm och ej kan upptäcka ett
spår af väg och ej vet, i hvilken riktning han skall gå för
att hitta hem. Och under alt detta», sade hon med tårar i
ögonen, »känner jag, att en tung syndabörda hvilar öfver mig,
och att oundviklig undergång väntar mig.» Jag kände stort
deltagande med denna gamla kvinna, som genomgått så många
erfarenheter, och försökte att så tydligt och så enkelt som
möjligt framställa för henne den evangeliska sanningen,
påpekande särskildt de bibelställen, som efter min mening voro
egnade att hugs vala henne. Hon blef djupt rörd, då hon för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
