Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag är öfvertygad om, att de flesta af dessa artiklars författare
skulle kunna säga mycket mera än de hafva gjort, men emedan de
bästa artiklar, författade af personer, som studerat stundismen på
platsen, trycktes i sådana provinstidskrifter, hvilka äro särskilt
bevakade, måste de med tystnad förbigå mycket eller endast på omvägar
beröra detsamma. Alt detta förmådde mig att vika af från min
uppgjorda marschruta för att personligen iakttaga dessa »nya människors»
lif — dessa »tchassister», såsom folket kallar dem. Jag erkänner,
att den tid, jag valde dertill, icke var särdeles lämplig, men jag fick
likväl se och höra åtskilligt och vill meddela läsaren mina iakttagelser.
Byn Ljubomirka är belägen i en vacker och mycket pittoresk
trakt på stranden af en liten flod, vid namn Liska. Denna ganska
stora by är liksom begrafven bland frodiga träd och buskar. På en
hög kulle midt i byn står en liten men vacker kyrka, omgifven af
en blommande häck. Gatorna äro temligen breda och jemna och
sakna dessa lifsfarliga gropar, som annars äro så vanliga. Alla stugor
äro omgifna af salixartade och andra slags träd, hvilka tjena till
skydd mot eldsvådor, dessa vanliga och fruktansvärda plågoris i alla
ryska byar.
Redan från första ögonblicket blef jag mycket öfverraskad. Hvad
som först frapperade mig var, att alla stugor i början af byn sågo
eländiga ut och hade ingången åt gatan, under det att i den öfriga
delen, hvarest tydligen mera välbergade bönder bodde, stugorna voro
likasom gömda inne på gården bakom höga flätade staket. Sedan
fick jag veta orsaken till denna skilnad. I den förstnämda delen af
byn bodde medlemmar af ortodoxa kyrkan, hvilka uppfylde alla
kyrkliga bruk och icke hade någon orsak att frukta, att någon på aftonen
skulle titta in i stugan genom det upplysta fönstret eller lyssna till
deras intima samtal; under det att i den andra delen bodde endast
stundister, hvilka försökte att dölja sina nattliga sammankomster
undan polisens ögon.
Efter att hafva färdats förbi kyrkan och en lång byggnad med
stora fönster och förstugukvistar, öfver den ena af hvilka lästes:
»Byskola i Ljubomirka», och öfver den andra: »Bypoliskontoret»,
stannade jag vid en stor gård. Kusken hoppar ned från telegan och
knackar på den nya träporten. En hund börjar skälla inne på
gården, och om några ögonblick höres en röst fråga: »Hvad vill ni?»
»Öppna, en resande vill ha logis öfver natten», svarar kusken. Bakom
porten höres ljudet af nyckelns kringvridande och låsets öppnande.
Den lilla dörren i den stora porten öppnas, så mycket låskedjan
tillåter, och ett mansansigte med borstlika utstående mustascher och
skägg och ett missbelåtet uttryck i sina gråa ögon, tittar ut. Efter
att under några sekunder hafva betraktat mig försvinner ansigtet, och
porten öppnas med detsamma. Mitt löddriga trespann åkte in på
gården under bjellrornas och klockans klang. En stor hund, bunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
