Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utropade han med öfverraskning; och han började med ännu större ifver
läsa och studera evangelium. Hvad han under rättegångstiden fick
utstå — förolämpningar, förargelser, förebråelser och trakasserier från
sina kamraters sida, andras hån — alt detta förmådde honom att
söka ensamheten, alt detta dref honom att söka tröst i denna bok,
som tycktes honom vara en helande och vederkvickande källa.
Läsandet af denna heliga bok väckte ofta hos honom olika betraktelser.
Mycket tycktes honom vara otydligt och ofattligt. Han försökte att
förklara det för sig på något sätt; att tränga in i djupet af det
fördolda; att blicka tillbaka in i det förflutna; att rycka undan slöjan
från det närvarande; och besynnerligt nog, utan att känna stundisterna,
utan att hafva någon idé om deras verldsaskådning, kom han sjelf
nästan till samma slutsatser och uppfattning. Och samtidigt
inträffade denna soldaternas rättegång, hvilken gaf honom många vigtiga
praktiska lärdomar, hvilka kommo honom att mera kritiskt betrakta
åtskilliga saker och tilldragelser: hans barnsliga enfald erhöll hårda
slag. P. P. visste t. ex. äfven förut, att presten Ivan aldrig
förseglade en likkista[1], innan man gaf honom två rubel. Han visste
äfven, att »fader» Ivan tvang bönderna att arbeta för honom på
söndagarne, att han söp sig full till ytterlighet, att han ofta hånade
psalmsångaren Agathon med grofva skällsord, men han tyckte, att
detta skulle så vara; men nu retar det honom, uppväcker harm och
stöter bort honom: vår krigare började plötsligt anställa analyser....
Då han en gång fick veta om en harmväckande handling af
fader Ivan, tog han på sig sin uniform och begaf sig till honom i
en uppriktig afsigt att omvända honom och leda honom in på
sanningens väg, men han aflägsnades på ett skamlöst sätt. En kort tid
derefter upphörde P. P. att besöka kyrkan, började öppet förkunna
ett evangeliskt lif och klandra omgifningens sedeslösa lif.
De evangeliske behöfva endast komma och upptaga honom i sin
gemenskap, hvilket de ock gjorde. Fem år förflöto. P. P. hann
under denna tid sitta i fängelse för sina åsigter och ännu en gång
marschera till staden, men denna gång med etape-transport för att
afgifva en förklaring inför ärkebiskopen. Alla, både gamla och unga,
håna honom nu; grannaruc anse honom som en besynnerlig människa,
ynglingarne ställa till obehagligheter och spela honom olika spratt,
men han uthärdar alt detta med en filosofs stoiska lugn. P. P. har
åldrats och grånat, hans tunna polisonger hänga ännu på sidorna om
hans magra och skrynkliga ansigte. Ehuru något böjd bibehåller han
likväl ännu sin stolta gång och majestätiska hållning, endast skärpan
och den befallande tonen saknas i hans hållning. Om ni kommer in
till honom på morgonen, får ni höra, hur han med sin hustru
sjunger en morgonpsalm, före måltiden en måltidssång, på aftonen en
aftonpsalm, men den militära ådern lefver ännu hos honom, och derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
