Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Bönderna och deras vårdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bänk var också, snart funnen, en fornt tillagad knippa spön framsattes,
och exekutionstjenstemännen kallades framför fronten. Det var ett
par förrymda straffångar, ty ingen soldat skulle vilja låta bruka sig
till en spögubbes yrke.
Då alt var ordnadt, bcfaldc guvernören att framföra den förste
af de 12 bönder, livilka af godsegaren betecknats som upprorsmakare.
Offret var en familjefader på 40-talet, livars rättskaffenshet var vorden
ett ordspråk och som åtnjöt sina medborgares aktning och förtroende.
Ilan bcfaldcs att kläda af sig och lägga sig på bänken. Bonden
gjorde sig ej migon möda att bedja om nåd; han visste, att en dylik
bön skulle vara fåfäng. Ilan gjorde tigande ett korstecken och lade
sig ned. Två polismän sprungo fram att kvarhölla honom på hans
plats. En läkare stälde sig bredvid delinkventen för att, om så
behöf-des, lemna läkarchjclp.
Straffångarne spottade i näfvarne, slogo ett hugg i luften med
sina spön och började bestraffningen. Bänken visade sig vara alt för
smal, och det var svårt att hålla kvar den derpå sig vridande,
torterade människan. Generalen befalde, att en bredare bänk skulle
hem-tas och ett bräde fastgöras å ömse sidor. En af soldaterna saluterade
och svarade: »Skall ske!» samt skyndade sig att i all ödmjukhet
fullgöra den store mannens order.
Under tiden stod den arme, halft afklädde mannen der med
dyster min och sänkta ögon, hans underkäk skalf, och hans nakna
ben darrade. Sedan den andra bänken framförts, bands han fastare,
och spömännen återupptogo sitt arbete. Med hvarje slag blcfvo de
gapande såren förfärligare och grymmare. Rygg, sidor och lemmar
voro öfverströmmade af blod, och efter hvarje nytt slag utstötte den
plågade ett doft ljud af smärta, hvilket han förgäfvcs sökte
undertrycka. Från den kriugstående mängden kunde man höra snyftningarna
af hustrun, modern och barnen till den käre martyren, liksom det
förfärade, snabbt kufvade skriket af dem, hvilkas tur först skulle komma.
Den olycklige generalguvernören, som i berusningcu af sin makt
inbillade sig följa pliktens röst, räknade vid den godmodigt rökade
cigaretten, som en tjcnstcifrig adjutant höll i brand medels en höfligt
framräckt tändsticka, på fingrarnc antalet slag.
Sedan mer än 50 slag utdelats, upphörde bonden att stöna och
röra sig. Den lärde läkaren, som stält sina tjenster och sin vishet
till disposition för provinsial-guverncmcnt-lasarcttct, trädde fram till den
marterade varelsen, kände på hans puls, lutade sig ned för att höra,
om hjertat ännu slog, och anmälde för den kejserliga maktens
representant, att ofiret vore medvetslöst och att en fortsatt bestraffning
kunde vara lifsfarlig.
Men generalguvernören, mer än någonsin berusad af sin korta
maktfullkomlighet, blcf vid anblicken af blodet vild som ett odjur,
han påbjöd bestraffningens fortsättande, och tortyren började ånyo tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
