Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru oerhördt gifvande denna näring var framgår
af en skildring, om huru en person utlärde 500 får till
en »squatter» mot vilkor, att denne skulle betala lionom
för afkastningen 10 % om året och efter arrendetidens
slut återställa fårstammen jämte dennas afkomma
beräknad efter 40 % om året. Efter sju år hade färägaren
erhållit omkring 18,000 kr. i arrende för ullen och
återtog sin stam förökad till ett antal af 2,582,
Så stor är emellertid afkastningen af fårskötseln
i Hya Zeeland att 20 % inkomst å ullen var lågt
beräknad, liksom en ökning af 80 % å fårstammen var snarare
låg än hög. Det är därför knappast troligt att
»squattern» själf gick utan vinst från arrendet.
Penningarne voro under dessa förhållanden mycket
dyra och många af de stora godsägarne lågo i händerna
på banker och procentare. Jorden hölls ock till en
början ganska högt. I provinsen Canterbury gällde
den från början omkring 140 kronor per hektar. Senare
måste detta pris sänkas, då det visade sig hämma
utvecklingen.
På den södra ön med dess kyligare klimat bodde
ytterst få maoris. Med undantag af några små
»reservationer» köpte regeringen efterhand hela landet af
dessa för mycket lågt pris och sålde det därefter genom
förmedling af Wakefieldbolaget till nybyggarne. I de
fall där dessa hade eget kapital visade det sig
ekonomiskt att göra domänerna allt större, då endast ett
fåtal män behöfdes till fårens vård. Så uppstodo dessa
stora domäner af ända till 100,000 hektar och mera,
mot hvilka den senare lagstiftningen vändt sig, men på
hvilka landets välstånd hvilat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
