- Project Runeberg -  Sjömansgossar : Teaterpjäs med sång /
9

(1919) [MARC] Author: Maria Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Lisa. Kors, nu ropar värdinnan, och båten är ännu
så långt borta. Inte kunna vi dröja så länge, vad skola
vi nu göra? — Jo, jag vet! vi tömma hälften av fisken
i den andra korgen, så gå vi först upp med den
ena korgen, och då måste vi ju skynda ner efter den
andra sedan. Då få vi nog se, vad det är för folk.

Anna. Ja, det skola vi göra.

         (Medan flickorna ordna korgarna och gå bort, sjunges
bakom scenen fortsättningen på föregående sång).

Gud give oss en foglig vind, och resan den går fort,
Vi lyckeligen segla allt till en annan ort;
Vi lyckeligen komma och träffa i god hamn,
Och skeppet det förtöja vi, och sen gå vi i land,
Sjung faralla diralla diralla direj, och sen gå vi i land.



                                 4 scenen.

                                 Nils, Anders.

Nils. (Bakom scenen). Väl rott, gossar, årorna
upp! Nu kunna ni förtöja båten och gå och se er
omkring på landbacken. Det smakar ändå som hemma, fast
bara jag är från den här trakten (in).

Anders. Eget land är eget land, man må ankra
i söder eller norr, som hemma är det ändå. Så länge
man seglar därute, så går den ena dagen som den andra,
och litet tänker man på dem därhemma; men som man
sätter foten på hemjorden igen, så kännes det så underligt
i hjärtat, då först kommer riktigt längtan på en, och
man har ingen ro, innan man får träffa alla sina kära
igen. Få se, huru det står till med brudsmulan din, Nils?

Nils. Ja, Gud vet om hon mera minnes mig, när
jag varit så länge borta; kanske det varit bäst, om jag
ej alls kommit hem.

Anders. Vad far i dig, Nils? Alltid var du
första man till att gå till väders, fast stormen piskade i
seglen, så att ingen annan vågade komma efter, och nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjogossar/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free