Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anders. Ljuger! Anders Johansson är inte den
som seglar under falsk flagg, skall jag säga, och nog har
jag sett plantaget och plantagefruntimret med.
Anna. Men det var inte Nils Sjögren, inte var
det Nils?
Anders. Ja, inte vet jag; Nils Sjögren hette han,
och från Österby var han hemma.
Storgårds. Ser du, Anna, det var det jag trodde.
Vad skulle du också bry dig om att sitta och vänta på
honom; nog kan du få andra pojkar!
Anna. Nej, nej, tala inte så, det är inte så!
Anders. Nå, inte är det nu att undras så mycket
över det, för plantaget var gott och de där
niggerfruntimmerna bruka vara beskedliga och bra med
matlagningen. Fast inte vet jag ändå, huru han kunde övergiva
en så där fin skuta. Nog titta’ jag nu också engång på
ett sådant där niggerfruntimmer, men jag har ändå alltid
haft mer tycke för våra egna flickor. Och nu skall jag
nu riktigt på den här resan börja se mig om på allvar.
Så kanske det kan gå så galet, att om dotter er inte får
den ena amerikafararen, så får hon den andra, och han
är inte sämre.
Storgårds. Kanske det nog kunde tåla att
fundera på. Inte är den utan, som är kapten på egen
skuta, och Storgårds enda dotter är inte barskrapader
heller. Inte är det roligt, om folk skall börja prata om, att
Anna fått bliva och sitta för ett niggerfruntimmers skall.
Anna. Tyst, tyst, det är inte sant!
Storgårds. Nå, nå, vi måste låta flickan hämta
sig litet först! Det är karlatag att genast hitta på råd.
Men kom upp till stugan så länge, så få vi bliva bättre
bekanta. (Storgårds och Anders gå).
Lisa. (Slår armen kring Annas liv). Stackars,
stackars Anna, min egen leksyster!
Anna. (Uppfarande). Tror du det också, Lisa?
Tror du det?
Lisa. Stackars Anna, det går så ofta så!
Anna. Lisa, Lisa! Kan det vara sant! Han som
varit mig kär från det jag varit en liten flieka! (Sjunger
n:o 516).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
