Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jack har kloka funderingar, men kommer till en oklok slutsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 50 ~
mina äpplen, så blir Cesar stångad av tjuren, så
bryter tjuren genom häcken och ramlar ned i
vedgropen, och nu, då jag kommer att hämta hjälp för
att draga upp honom, finner jag en av pigorna nära
död och John seende ut, som om han sett
djävulen.
- Aj, aj, aj! skrek John, nickande med
huvudet ganska betecknande.
- Man skulle nästan kunna tro, att den onde
sluppit lös i dag. Hur är det, John? Har ni sett
honom, och har Susanna sett honom?
- Aj, aj!
- Han har åtminstone stoppat till munnen på
honom, och det trodde jag icke själva den onde i
stånd till. Har Susanna kommit till sina sinnen ännu?
- Ja; Susanna, vad är det som står på?
- O, min skapare! Brunnen!
– Brunnen! Det måtte vara något galet med
den; jag skall gå och se efter.
Arrendatorn vankade av till brunnen; han
märkte, att ämbaret var vid bottnen och att kättingen
var utlupen; han såg omkring sig och därefter ned i
brunnen. Arrendatorns runda anlete förorsakade
delvis en förmörkelse av den runda skiva dager Jack
ägde.
- Här är jag, ropade Jack, hjälp upp mig fort,
eller jag dör. Och vad Jack sade var sant, ty han
var nästan uppgiven av sin långa därvaro, ehuru
modet ännu icke svek honom.
- Jag tänker, att någon måtte ha fallit i brun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
