Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Vår hjälte börjar att tänka och handla själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 131 -
tom tilldrog sig, varför Mesty klättrade upp till
väders och rapporterade:
- Vid Jäsos, där ätt skott, två skott, gå an,
Harpy! No gar kanonbåten äld, där är vår
kanonbåt . . . näj, ickä vår, no vår kanonbåt fyr,
präktigt; ah, no kommär Harpy opp mitt ibland däm!
Bom, bom, bom; är sakar, spän j or ärna lagom glada,
ällär hor? Alla ha brassat back. Ickä mar äld . . .
kanonbåt brassar back, strykär flagg. Vid alla
mäktar, dä tro visst, vi ickä dala prispängar, snart
märka misstag. No, gossar, allt slöt, fortsatte Mesty,
glidande ner längs masten; tankar bäst vi ickä visa
oss för många; bara två man på däck, och dä två
taga av jackorna.
Mestys underrättelser voro riktiga; Harpy hade
tagit den andra kanonbåten jämte konvojen. Den
enda motgången var mr Easys och båtens förlust;
man antog, att ett skott från kanonbåten skjutit den
i sank och att hela besättningen drunknat. Kapten
Wilson och mr Sawbridge saknade mycket vår hjälte,
som de hoppats skulle bliva en präktig gosse, när
han hunnit få en del griller ur huvudet; mr Asper
sörjde också; ty Jacks börs hade gått förlorad med
honom; mr Joliffe sörjde, emedan han blivit Jack
hjärtligt tillgiven; så gjorde även unge Gosset, som
redan började frukta Vigors’ represalier. Å andra
sidan fattades icke de, som voro glada, att han gått
förlorad; och vad skeppets besättning i övrigt
beträffar, begräto de i fyra och tjugo timmar sina
kamrater, vilket för en örlogsman är en ganska lång tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
