Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Vår hjälte börjar att tänka och handla själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 139 -
nät komma till hans hjälp, men nu sovo spanjorerna
lugnt i sina hängmattor.
- No vi snart färdiga, sade Mesty, strax hava
hala skäppät; män jag masta skrämma honom litat.
Man hade lagt den gripne kaptenen ned på däck
nära en av kanonerna. Mesty, antagande ett
demoniskt uttryck i sitt ansikte, utsträckte över honom sin
långa seniga arm, med handen omfattande den
blixtrande kniven, som om han i varje ögonblick vore
beredd att stöta den i hans hjärta. Den spanske
kaptenen fann sin ställning allt annat än behaglig. Han
tillfrågades om besättningens styrka, befälets antal
med mera, vilka frågor han sanningsenligt besvarade,
då han kastade sina blickar på Mesty och hans lugna,
men obevekliga ansikte, som blott syntes vänta på
tecken att stöta till.
- Jag tror, ingän fara no, sade Mesty, vi gå näd
och fängsla dä Övriga därnärä.
Vår hjälte biföll förslaget. Efter att hava tagit
sina pistoler, som lågo på spelet, rusade de ned med
dragna huggare, kvarlämnande två man till vakt vid
kajutdörren. De voro snart ibland besättningen, som
mangrant låg oklädd i sina hängmattor; motståndet
var obetydligt, ehuru deras antal var dubbelt så stort
som engelsmännens. Inom några minuter voro alla
spanjorerna fängslade under däck och luckorna
pålagda. Nu återstod således endast kajutan. Vår
hjälte sökte öppna dörren, men fann den stängd;
man uppbröt då densamma och mottogs från ena
sidan av kajutan av högljudda jämmerrop, men från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
