Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Vår hjälte finner att kryssningen ej är så trevlig som han föreställt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 159 -
havande. Några av karlarna lade redan an med
gevärsmynningarna riktade mot skeppet, under det
att slupstyraren och två andra avkastade sina kläder,
- Stanna, stanna! ropade Jack; hamnen vimlar
av hajar, det är, vid min salighet, sant!
- Jaså, ni tror er kunna skrämma oss med era
hajar? svarade slupstyraren; gå ni och lägg er, min
gosse; Bob, giv honom ett skott för att visa, att vi
mena allvarsamt, och för var gång, som han eller
negern sticker upp huvudet, så giv dem ett till, mina
gubbar.
- För Guds skull, försök icke att simma, jag
skall lämna er vatten.
- För sent, ni har fått er dom.
Och slupstyraren kastade sig från klippan i sjön,
snart följd av två andra; i samma ögonblick
avlossades ett skott och kulan visslade tätt invid vår
hjältes öra.
Mesty ryckte Jack undan från gångbordet. Nästan
medvetslös av ängslan, nedsjönk han för ett
ögonblick på däck och störtade därefter bort till en
kanonport, att se efter de simmande. Han kom just
tillräckligt tidigt för att se, huru slupstyraren
uppreste sig ur vågorna med ett gällt anskri och
därefter försvann i en virvel, färgad av hans blod.
Mesty lade bort geväret; han hade nämligen
upptagit och laddat flera sådana, för den händelse, att
karlarna skulle lyckas uppnå båten.
- Vid alla mäktar, vi icke bähöva däm mar I
Jack hade betäckt sitt ansikte med händerna. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
