Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Mestys historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 168 -
till min far för att bildas till krigare, men ägde
varken kroppskrafter eller håg därför. Jag älskade
honom, just emedan han icke liknade mig själv. I
staden fanns det en vacker flicka, till vilken många
friat, men som av fadern blivit lovad till min vän;
fadern avslog till och med anbudet av den största
krigaren på platsen, som i vredesmod gick bort till
en trollkarl, kastade till honom sina gyllene
armringar och bad att få ett trollmedel mot sin rival.
Han fick det, och två dagar, innan de skulle fira
bröllop, dog min vän. Hans mor kom till mig, och det
var nog. Jag påtog min krigardräkt, fattade mina
vapen, satt en hel dag med mina huvudskallar
framför mig för att uppelda mitt hämndbegär, kallade
mina män, och under natten skyndade vi till den
stad, där krigaren bodde, dödade två av hans
anhöriga och bortförde tio som slavar. Då han hörde,
vad jag gjort, darrade han och sände mig guld, men
jag visste, att han fört den unga flickan till sitt hus,
och jag ville icke lyssna till budbäraren, som försökte
stilla min vrede. Jag samlade en större styrka och
anföll honom ännu en gång nattetid; vi
sammandrabbade, ty han stod redo med sina män, men efter en
häftig strid måste han fly. Jag satte eld på hans
hus, tog nya slavar och återvände hem, tänkande
förnya mitt anfall. Nästa dag kommo nya sändebud,
förgäves knäföllo de inför mig, varför de vände sig
till min far, hos vilken även flera krigare anhöllo, att
han måtte bemedla saken. Min far sände efter mig,
men jag ville icke lyssna till hans ord; krigarna ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
