Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Mestys historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 170 -
traktade efter min fiendes huvud. Jag anföll honom
om natten, mötte honom öga mot öga, dödade honom
och hemförde hans huvud; jag var försonad. Men
den trupp, som stod emot mig, var två gånger så
talrik som min, och jag måste draga mig tillbaka till
skogen, efter att dock i en strid ha dödat många;
men fienden var oss för stark. Jag nedsjönk
slutligen, utmattad av mina otaliga sår; jag båd mina
män, som stodo omkring mig, att avtaga mina
fjädrar, mina prydnader och min rustning, på det fienden
icke skulle igenkänna mig och taga mitt huvud; de
gjorde så, och jag kröp in i skogen för att dö. Min
tid var antagligen icke kommen; jag upptäcktes av
några bland dem, som stjäla folk för att sälja dem
som slavar. Jag blev bunden och fäst vid en
järnkedja jämte flera andra, jag, en prins, som kunde
visa talrika huvudskallar efter mina fiender; jag
erbjöd mig att lösa mig med guld, men man skrattade
blott åt mig; de släpade mig till kusten och sålde mig
till de vite. Föga hade jag i mitt högmod kunnat
ana, att jag skulle bli slav. Jag visste, vad det ville
säga att dö, och jag hoppades få dö i striden; allt
guld i mitt land skulle icke betalt mitt huvud, och
min hud skulle blivit uppstoppad och upphängd i
ett tempel - i stället för att jag nu kokar mat och
passar upp kadetter.
- Bättre det, än att dödas och uppstoppas,
svarade Jack.
- Kanhända, sade Mesty.
De gömde mig jämte många andra i en grotta, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
