Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Don Rebieras historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 244 -
född, vilket inträffade tio månader efter deras
bröllop. Min far gladde sig som en godtrogen man åt,
att min mor fann förströelser, och lät henne göra hur
hon ville. Tiden gick, och jag var redan femton år
och hade slutat mina skolstudier, då det beslöts, att
jag skulle gå in vid armén, det enda stånd, som
arvingar i adliga familjer kunna välja. Till följd härav
visste jag blott föga, vad som tilldrog sig där hemma,
ehuru jag då och då förnummit ett och annat speord
om min mor, när man ej misstänkte min närvaro,
liksom min far ofta nämndes med medlidsamma
uttryck, såsom den där fördes bakom ljuset; men mera
visste jag heller icke, ehuru det var mer än nog för
en ung man, vars blod kokade vid tanken på en
fläck å familjens heder. Då jag kom in till min far,
fann jag honom sitta över sina böcker, och då jag
hälsade på min mor, fann jag henne tillsammans med
sin biktfader. Vid första ögonkastet misshagade
denna människa mig; han såg bra ut, det är sant; hans
panna var hög, hans ögon stora, hans hållning ståtlig,
men det vilade ett visst högmodigt uttryck över hela
hans väsen; han ägde intet av Ödmjukhet eller
gud-fruktighet. Jag skulle beundrat honom som anförare
för ett kavalleriregemente, men som en andans man
var han ej på sin plats. Oaktat hans blida ord tycktes
han behandla mig med ett visst förakt; min mor
tilltalade han i en befallande ton; hon tycktes obetvingat
giva efter för honom, och jag märkte snart, att det
var han som var herre i huset. Ryktet påstod, att
min mor försakat världens fåfänglighet och blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
