Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Sjörövarfartyget på sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glöm icke af, att namnet »Eolus» i akterspegeln
måste utplånas. De förgyllda bokstäfverna äro för
förrädiska. Låt stryka öfver dem med svart färg.
— Godt, kapten! Erik har nog reda på, hvar
färgerna förvaras.
— Ännu en sak! Det begrips af sig själf, att vi
icke anropa något af de fartyg, vi möta, och, om vi
själfva anropas, endast gifva otydliga svar. Om det
kan undvikas, så väck mig icke före klockan half tolf,
men då punkligt, emedan jag gemensamt med er
måste bestämma vårt läge efter solhöjden.
Då Erik Waterstrat straxt derefter serverade sin
nye befälhafvare den begärda maten och en kopp
kaffe i kajutan, frågade Bamford, under det han lät
sig det framsatta väl smaka:
— Har du kokat kaffet, min gosse?
— Ja, herr kapten! svarade Erik och såg
sjöröfvaren i ansiktet med så öppna, ärliga blickar, att
denne nästan kände sig förlägen.
— Hur gammal är du, min gosse? — frågade
Bamford vidare.
— Endast 16 år, men jag har farit 5 år till sjös,
— svarade Erik.
— Då kan du ju blifva till god nytta för oss,
Erik. Hvar är du född?
— Min far var kapten på en mellan Hamburg
och Västindien gående segelbrigg, — sade Erik, och
jag är född i Altona. Då min mor dog där, tog min
far mig med på sjön, emedan vi icke hade några
släktingar. Han förlorade sitt fartyg i en fruktansvärd
orkan och dog några dagar senare af de skador, han
erhållit vid strandningen. Med undantag af honom
och mig uppnådde blott en enda man med lifvet land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
