- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
46

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Kastad öfver bord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ni tillät mig att lämna fartyget — nåväl, jag går,
farväl!

— Du stannar, ty nu är det för sent, och du
ville ju ej begagna dig af min godhet. Karlarne kasta
redan loss... vi gå till sjös!

Skrufven började verkligen på att vända sig och
jakten satte sig långsamt i rörelse. Erik ångrade, att
han hade låtit göra sig vacklande i sitt fasta beslut,
emedan han under nuvarande förhållanden väl svårligen
vågade hoppas på något nytt gynnsamt tillfälle till
att komma lös från jakten.

Det stormade längre ut, sjön gick hög, och den
med bomullsbalar till och med på däcket lastade
skonerten kastades våldsamt hit och dit. Hans
hastighet var därför icke så stor som förut. Bamfords farhåga,
att han åter skulle nödgas lägga sig för ankar under
Fort Fischers kanoner var öfverflödig; han inträffade
där vid mörkrets inbrott och gaf genast befallning
om att styra åt öster. Erik stod på däck och
sökte längtansfullt att få syn på någon kryssare. I
dag skulle det ha varit honom kärt, om ett par
välriktade skott hade genomborrat fartygets skrof och
begraft det, röfvarne och honom själf i böljorna. Men
alla krigsskepp tycktes försvunna; endast ett enda litet
fartyg, som på grund af den höga sjön hade nog med
att sköta sig själf, var synligt för ögonblicket, och
lossade, för att åtminstone skenbart göra sin plikt,
några skott på den flyende skonaren, som emellertid
snart var försvunnen i mörkret.

— Den här gången åtminstone låta de väl vara
att taga säkert korn på oss! — sade Bamford till
Heinz och lotsen, som stodo bredvid honom på
kommandobryggan. — Vi äro redan så godt som i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free