- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
50

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Kastad öfver bord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Erik tänkte i början mindre på en nära förestående
död, än han gladde sig öfver att ändtligen vara befriad
ur den afskyvärde Bamfords våld. Denne hade
emellertid fullgjort sin hotelse och brakt till utförande de mått
och steg, som han aftalat med Heinz. Erik förbannade
ej sina fiender utan fann sig med undergifvenhet i
sitt öde. Träffade honom döden, så sörjde åtminstone
inga nära anförvanter för hans skull, emedan han
icke ägde några; ginge han under, komme på sin höjd
rättvisan att forska efter honom. Men just det
föreföll honom hårdast i hans öde, att han skulle skiljas
från lifvet, misstänkt för en grof förbrytelse, och att
det icke skulle förunnas honom att först bevisa sin
oskuld.

Den lätta bomullsbalen höjde sig ibland med sin
lefvande last på de högtsvallande vågornas kammar;
sjönk åter ned i den gapande afgrunden och
öfverspolades här af störtsjöar, så att gossen, som hakade
sig fast med alla sina krafter, ibland under en hel minut
ej förmådde draga andan. Väl smög sig ibland på
honom en frestelse att släppa taget och därmed göra
slut på sitt lif, som ju endast varit en kedja af lidanden
och äfven för framtiden icke tycktes lofva något bättre.
Men han stred modigt emot denna känsla och sade
sig att det var fegt att förtvifla; han lofvade därför
högtidligt sig själf att hålla ut till det yttersta, om
icke för annat, så för att aftvätta den skymf, som
häftade vid hans namn. Med Bamford hade han ju
fullständigt brutit från det ögonblick, då denne prisgaf
honom åt de vredgade vågorna, på det att han för
evigt skulle döma hans tunga till tystnad. Ville han
framgå som segrare ur striden, måste han nu
uppträda som Bamfords anklagare och bevisa, att denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free