- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
80

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regnvattnet. Det var endast genom denna öppning,
som oupphörligt nytt vatten inströmmade.

För att nödtorftigt möta denna fara slet Erik ett
stycke ur ärmen på sin ylleskjorta, förfärdigade däraf
en propp och trängde in den i hålet. Han kunde
likväl icke dölja för sig, att detta medel icke länge
skulle erbjuda något skydd, och under det han öste
vidare, grubblade han öfver, hvad han skulle göra för
att varaktigt täta hålet. Hade han endast ägt en knif,
hade han kunnat tälja till ett korkformigt stycke trä
och drifva in det i hålet; men just en knif fattades
honom. Då kom Erik ihåg påsen, hvari båtsmannen
inlagt de för honom bestämda lifsmedeln; han skakade
ut dess innehåll och hittade till sin outsägliga glädje
den stora slidknifven, båtsmannens hemliga gåfva. —
Tack, William, för denna oskattbara tjänst! — utbrast
Erik högt, började med knifven afskära ett stycke af
öskarets handtag, täljde af det, tills det precis passade
för hålet och bultade fast in det med åran. Härpå
öste han båten fullkomligt läns och märkte nu till sin
stora glädje, att endast här och där ännu några droppar
vatten trängde in mellan ekplankorna. Från att sjunka
var jullen tills vidare räddad!

Erik blickade därför en smula hoppfullare ut öfver
vattenytan. Men Amphion var längesedan ur sikte
och något annat fartyg kunde ej upptäckas. Framför
de östliga Bahamaöarna — i hvilkas närhet han måste
befinna sig — kunde han väl knappt hoppas på att
möta någon seglare. Nordost-passadvinden blåste
emellertid friskt och regelbundet och uppjagade
långsträckta, glatta vågor, som icke medförde den ringaste
fara. På detta vis hade enligt Eriks beräkning den
af ström och vind drifna jullen ungefär uppnått höjden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free