Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På fartyget träffade Erik en gammal gråhårig
mulatt, som kallade sig Johnson, och hans tolfårige son
Billy. Båda gjorde just icke något förtroendeväckande
intryck, ty deras utseende var vildt och deras blickar
vittnade om girighet och hårdhjärtenhet. Mulattens
hela beklädnad bestod af en bredbrättig halmhatt och
ett par af bolstervar förfärdigade, korta byxor. Den
gamle Johnson hade nyss stigit upp ur vattnet, då
Erik lade till med sin julle vid hans fartyg.
— Hvad har du att göra här på denna sandrefvel,
gosse? — frågade gubben på en sällsam, knappt
begriplig blandning af spanska och engelska.
— Jag har lidit skeppsbrott öster om denna
sandbank, — svarade Erik för att om möjligt undgå alla
vidare frågor. Men detta svar tycktes endast väcka
gubbens rofgirighet till lif.
— Står ditt fartyg på grund där borta och huru
mycket är kvar af det? — frågade han i passionerad
ton och skakade därvid den främmande gossen, som
om han icke fort nog kunnat få svar.
— Icke en spira återstår ens! — sade Erik lugnt.
— Fartyget och hela besättningen har gått under,
endast jag besteg den lilla båten, räddade mig med
Guds hjälp och anropar nu i min nöd er barmhertighet.
Den gamle Johnson blickade öfver relingen ned
på jullen, vände sig därpå åter till Erik och sade:
— Det är en vacker båt den där, som du kom
i; vill du gifva mig den, skall jag taga dig med mig
till Svanstaden. Så heter nämligen vår koloni, och
du kan därifrån vid tillfälle komma vidare med
främmande köpmän.
Som Erik icke såg någon annan utväg, måste
han gå in på gubbens begäran. Johnson betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
