Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka allesammans gjorde ett högst torftigt intryck.
Alla väggarna voro uppförda af korallstycken och till
taken hade användts skeppsbalkar och plankor, som,
öfvertäckta med jord, bildade hela ogrässängar. Män,
kvinnor och barn i denna ruskiga Svanstad gingo
omkring nästan nakna och började, sedan Erik stigit i land,
att ställa oräkneliga frågor till den gamle Johnson,
hvilken, som det sedan visade sig, innehade en höfdings
värdighet. Utom mulattens fartyg befunno sig ännu
två andra, likaledes däckade, men mindre farkoster i
viken. Den nykomne anvisades en sofplats i Johnsons
hydda, men som Erik för den rikliga ohyrans skull
snart utbytte mot ett läger under ett träds löfrika
krona; detta sistnämnda erbjöd honom tills vidare
tillräckligt skydd mot sol och nattdagg.
Under det Erik nu regelbundet hjälpte till med
att rengöra svamparna och vid fisket, hade han tillfälle
att ytterligare se sig omkring. Hans förmodan, att
han befann sig på Bahamaön, bekräftades genom
Johnsons svar, och Erik urskiljde verkligen i sydost en
kedja af större och mindre öar, hvilka han förmodligen
flere gånger farit förbi med sin fars skepp. Dag från
dag ökades därför hans längtan att framtränga åt
sydost, men han aktade sig väl att yttra något sådant,
emedan Johnson alls icke ville ha att göra med de
angränsande öarnes befolkning. Äfven de handlande,
hvarom mulatten talat, uteblefvo, så att Erik icke såg
någon möjlighet att komma till Antillerna, och att
fortlefva sitt lif bland dessa halfvilda människor, om
så vore blott en enda månad, föreföll honom
förskräckligt.
Då Johnson och hans underlydande småningom
vant sig vid umgänget med den främmande gossen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
