- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
93

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Dåliga värdar, men en olyckskamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eld, åto och drucko af det strandade fartygets förråd
och råkade i den lifligaste strid öfver sina bytesandelar.

— Anser du för möjligt, att min far kan ha räddat
sig? — frågade Tom och utbrast i ett högt snyftande.
— Jag är ännu för ung att förlora honom och mina
systrar...

— Stackars Tom, hängif dig ej åt tomma
förhoppningar! — svarade Erik mildt och smekte sin
gråtande väns kind. — Gör dig förtrogen med den
tanken, att din far utandats sitt sista andetag i
bränningen — ja, gläd dig till och med däröfver! Ty hade
han lefvande kommit i land, hade dessa känslolösa
skurkar mördat honom. Bättre är, att hafvet
uppslukat honom. Tom, jag har stort medlidande med
dig, att du förlorat din far; men låt det lända dig till
tröst, att jag äfven mistat min far vid ett
skeppsbrott, och bed till Gud, att han ej må sända dig alla
de hårda pröfningar, som jag redan undergått! Jag
var ensam, Tom; från denna afton äro vi två. Vi
vilja sluta fast vänskap och bistå hvarandra i nöd och
lust. Gråt därför icke längre, min gode vän! Döden
i vågorna är nu en gång sjömannens lott och en sådan
väntar äfven oss! Din fader befinner sig nu i en bättre
värld och blickar ned från himmelen på sin son, af
hvilken han tänkte göra en duktig karl. Håll fast
den tanken, Tom, och visa dig värdig din far!

— Erik, du har räddat mitt lif... jag tackar dig
därför, — svarade Tom. — Men min vänskap är
endast en klen belöning för ditt handlingssätt, i
synnerhet som jag ännu länge behöfver ditt beskydd. Du
har rätt, jag bör icke klaga utan med fattning finna
mig i mitt öde. Du är den äldre, Erik; befall öfver
mig, jag skall lyda allt, hvad du säger!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free