- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
109

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Belöning och försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ombord. Ladda ett gevär eller också två! Ett enda
skott, antar jag, är tillräckligt af afvisa angripslystna
negrer, i fall du under min bortovaro skulle blifva
anfallen.

— Nej, Erik, jag stannar icke utan följer med!
Vi hafva ju kommit öfverens att dela nöd och lust,
och du kunde ju råka ut för ett bakhåll.

— Så kom med då! — sade Erik leende. — Men
det är just icke rådligt att lämna fartyget utan
bevakning. Visste jag icke, att negrerna hålla till i norr,
så gåfve jag icke efter.

Beväpnade med gevär, yxa och knif i gördeln,
hoppade Erik och Tom ned i jullen och äfven Caro
följde dem. Försiktigt läto de dock först sina blickar
sväfva öfver till klippstranden för att se, om icke något
människohufvud skulle kunna upptäckas; men ingenting
misstänkt lät se sig. Endast apor och papegojor
förkunnade sin förvåning öfver det ovanliga besöket
genom höga skrik, och Erik vrickade nu jullen fram till
en plats, där de lättast skulle kunna klättra uppför
den klippiga stranden. Under det de därpå smögo
sig uppför höjden, trodde Tom sig flere gånger höra
ljudet af mänskliga stämmor.

— De människor, hvilkas närvaro du tror dig
märka, äro endast foster af din fantasi! — tröstade
Erik sin vän. — Din förträffliga hund skulle för öfrigt
varna oss, om fiender lurade i närheten. Men med
röken har det sin riktighet, och den gör sig här uppe
ännu mera märkbar än nere vid vattenytan; men jag
förundrar mig icke däröfver, då nattbrisen redan börjat
och blåser öfver åt oss denna vällukt från
förbrytarbyarna. Men låt oss nu leta efter gömstället för
skatterna!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free